Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 3

———V AA mm — — ——nnnnnnMMMMMHHKVKVAKVKVhonom följa med så trogen ihärdighet, och för det andra, genom det derefter följande nekandet af det heliga sakramentet åt den döende Rossi di Santa Rosa, på grund af den andel han hade baft i lagens genomdrifvande. Vincenzo kom ut ur denna strid, efter hvad ban ärligt trodde och hoppades såsom en uppriktig katolik och med orub bad tro på det påfliga prerogativet, så vidt som detta icke stod i strid med statens borgerlica fribet och oberoende — en inskränkning, utan hvilken Italien ännu skulle sucka efter sin förlossning. Sedan vilemnat denn upplysolne fortgå vi i vår berättelse. et olyckliga samtalet med kyrkoherden, som hade ledt till den beklagliga i slutet a! förra kapitlet omnämnda chismen mellan man och hustru, var bestämdt att medföra obehag för alla parterna. Kyrkoherden visade icke sitt ansigte inom Lunden under de nästföljande tre dagarne; hvarpå Rosa van drade till prestgården för att höra efter sekä let dertill. Kyrkoherden förebar bristande tid, sade, att hen hade haft mera att göra än vanligt, och äfven att den stränga väderleken hade afnållit honom att gå ut, annars än då hans pligt så fordrade. Madame var mera uppriktig och meddelsam, ehuru neturligtvis ieke i sonens närvaro. Saken var den, sade den gamla damen, 4att kyrkoherden här om aftonen hade va rit tvungen att i signorans hus lyssna till åsigter som ingen prest med någon aktnin: för sig sjelf kunde vilja utsätta sig för att ännu en gång behöfva åhöra. Det var led samt — je, verkligen högst ledsamt att ett fruntimmer med signora Candias bepröfvade fromhet till en viss srad skulle genom sin värvaro uppmuntra eller gifva stöd åt ett dylikt ogudligt tal. tMen hvad kan jag väl göra? frågade