Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 3

skola åtminstone köinma för din skull, för att låta sig uppbyggas af din fromhet.4 ?Min fromhet är naturligtvis ett föremål för ditt åtlöje? Inate för åtlöje, snarare då för förvåning öfver att den kan vara så renons på barmhertighet. Sedan det der olyckliga samtalet här om aftonen har hvarje ord du sagt till mig, hvarje blick du gifvit mig; varit liksom från en bitter fiende. Rosa svarade icke på denna anklagelse; formodligen kände hon att det låg någon sanning deri. Rosa liknade i hög grad sin far: vävlig och glad så länge som allting gick i öfverensstämmelse med bennes öpskningar, blef hon, i samma ögonblick som något gick henne emot, helt och hållet törne och taggar. Frånvaron af hvarje band på hennes lynne, och hennes fars bortklemande af henne hade naturligtvis ökat hennes naturliga fallenhet för att herrska och skärpte hennes otålighet för allt slags motsägelse. Efter denaa äktenskapliga dialog gjorde Vincenzo till en hedersssk för sig att gå och söka upp k,rkoherden och uttrycka sin ledsnad ötver att n så lång tid hade förflutit sedan de hade sett hvarandra —Xilllägsande den förhoppningen, att detta icke var en följd af hvad som tilldrog sig-vid deras sednaste sammanträftande. Kyrko, herden nekade att han; blifvit stött eller så rad, men medgaf, såsom han gjort: inför Rosa, alt det tanus vissa ämnen; 8om voro honom särdeles obehagliga -och hvilka han helst önskade undvika. N Kom och besök oss, säsom pi förr bru kadeS, svarade Vincenzo; Cobh de obehag liga ämnen, på hvilka ni bänsyftar, skola helt och hållet bli uteslutna ur vår konvergation. Nå, när konna vi hoppas få se er?