Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 3

Article Image
gas genast i detta möte. Bille erinrade om tidningarnes meddelanden rörande Blauenfeldt, hvilka ock till en del genom sednare underrättelser beriktigats, och utbad sig ministerns meddelande om hvad som skett för att skydda honom och andra em: betsmän i Slesvig samt eventuelt i Jylland: Konseljpresidenten meddelade, att justitie: ministern inhemtat upplysningar, för hvilka denne skulle närmare redogöra. Den 10 hade man hänvändt sig till engelska gesandten, som telegraferat till Wien och Berlin i den arresterades intresse. De erhållna upp: lysningarne hafva sändts till London. Efter yttranden af preussiska officerare, trodde konseljpresidenten sig ega skäl att betvifla riktigheten af åtskilliga utaf de meddelade underrättelserna. Justitieministern omnämnde de resultater, som uppnåtts genom ett med Blauenofeldts hustru i Köpenhamn hållet förhör angåeende mannens och familjens förhållande innan han och nåzut sednare 50nen blefvo arresterade. — Diskussionen var ännu ej slutad då den tidning, ur hvilken vi hemtat detta referat, lades i pressen. Den komitå, som bildat sig i Köpenhamn för insamlande af bidrag till utkommenderade soldaters hustrur och barn, har nu utsträckt sin verksamhet äfven till sårade och stupade krigares familjer. Erik Bögh skrifver från Sönderborg bland annat följande: På Skeppsbron träffade jag en köpenhamnare, som meddelade mig de första wnderrättelserna om återtåget och arrigrgardets fäktningar. Dessa underrättelser voro naturligtvis hvarken klara eller fullständigsa och vi begäfvo oss derföre skyndsamt in på en restauration, hvarest vi kunde vänta att träffa på en del af de anlända officerarne och dymedelst lyckas uppfånga nyheter 4direkte från krigsskädeplatsen.? Min Gud, hvilken åtskilnad på en sädan officersasyl i Sönderborg ochi Köpenhamn! I efället för den stora eleganta lokalen, de mer eiler mindre XSspanska uppassarne, de militära gästerna i full parad, hvar och en i sitt hörn, i ekydd af en tidning, läppjande på sin kopp kaffe, den bildade, genomtråkiga tystnaden och förnäma blaserade likgiltigheten för allt hvad som passerar, finner man här ett litet lågt, skumt sekänkrum, så blygsamt i sin utstyrsel, att en köpenhamnare knappt skulle tro sina egna ögon; simpelt klädda, bastanta och hurtiga uppasserskor, dammiga, nerstänkta uniformer, här och der med ett litet hål, till utseendet förorsakadt af mätt och mal, men i sjelfva verket borradt af en välvillig spetskula, som inskränkt gin nyfikenhet till ait i förbigående göra sig underkunnig om vederbörandes underpersedlar, militärer af de mest skilda vapen och dito rang sammanpackade fyra stycken vid ett bord, halfannan aln i qvadrat, biffstek med potates, danskt bränvin, böjerskt öl, glupek aptit, röda, till en del uppsvullna ansigten, inflammerade ögon, med den egendomliga irrande blick, som tillhör både den öfveransträngda och den förfallne, men vid sidan af ailt detta en liflighet, en oförbehållsamhet och ett allmänt deltagande i samtalen, om hvilket man icke kan göra sig ett begrepp på ett köpenhamskt schweizeri. Här behöfves ingen presentation, ingen tidigare bekantskap: ett ord-uttaladt på värt modersmål är en lösen, som betecknar den tillkomne som medlem af det mera än edsvurna broderskapet: Danmarks söner. Eget nog var det första jag hörde när jag trädde in, beröm öfver — vära fiender, österrikarne. Det faller af sig sjelf, att det hvarken gällde den österrikiska regeringen eller staten, utan de österrikiska soldaterna såsom sådana; deras tapperhet, deras utmärkta disciplin, deras evolutioner, hvilka midtunder den hetaste drabbningen utfördes med samma elcgans som på en exercisplats, den oöfvertröfliga Bamverkan mellan de tre hos dem alltid törbundna vapenslagen, artilleriets utmärkta kanoner, kavalleriets glänsande manövrer, infanteriets angrepp i slutoa leder vid tillfällen då man eljest rycker fram i kedja, de utmärkta skarpskyttarne o. 8. V., beundradesa från alla håll, Det är en riktig glädje att slåss med sådant folk?, utbrast en gammal erkemilitär, som nyligen hade förlustat sig med dem i en kemp på lif och död. Det var i sanning angenämt att höra den ridderlighet, hvarmed våra soldater erkände siva motståndares tapperhet och det utan att denna uttalade beundran, begagn:des som piedestal för efterföljande loftal öfver våra egna, hvilka dock nyligen och det under ogynnsamma förhållanden -hade hållit stånd mot den både i antal och vapenöfningear så öfverlägsne fienden. Det fanns ingen, som tänkte på att till berömmet tillfoga det nedtryckande ?men — att denna så beundrade armå har varit orsaken till kejsarstatens ruin och att den makalösa diseiplinen var ett verk af misshandlingar, som vi rysa för att tänka på.? 1 ön j A UTRIKES. FINLAND. I finska tidningar. talas om ett förslag att bilda en historisk förening i Helsingfors, med sppgift att insamla alla möjliga upplysningar angående det förflutva. Medlemmarne, sam äfven knonna vara hasatta I landsör

18 februari 1864, sida 3

Thumbnail