Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 1

VINCENZO. ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINI. (Förf. ay Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Rosa fick slutligen taga ferväl, och läseren torde bättre vara i stånd att föreställa sig än vi att beskrifva hennes själstillstånd under det hon for hem. Till all lycka var efståndet mellan slottet och Lunden temligen betydligt, hvarigenom hon fick tid att till en viss grad lugna sig; i annat fall skulle en bastig storm varit oundviklig. Vi vilja äfven begagna oss af några minuter af denna mellantid för att söka befria det skändliga dådet4 från partisinnets öfverdrifter och reducera det till dess verkliga proportioner. Det ifrågavarande lagförslaget kastade icke någon menniska ut i verlden utan penningar eller tak öfver hufvudet. Detär visst sannt att det upphäfde ett visst autal religiösa samfund, men gaf i och med detsammåä en hvar af deras medlemmar en lifö. tidspension, tillräcklig att lefva på. Det gjorde för statens räkning anspråk på förvaltningen af all klosteregendom, men bi. behöll dock alla kyrkliga inkomster till ute: slutande kyrkliga ändamål — såsom t. ex. till betalande af ofvannämnda pensioner, höjandet af de fattiga landtpresternas in. komster till ett minimum af tjugofyra pund om öret. Man bör nemligen komma ihåg. att ända till denna tid mellan två och tr. tused sockepprester (parrochi) i Piemont TO Se A. B. n:r 1—17, 19—34 och 36--39.