Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 1

5, AA VÄ obetydligaste disciplinarfråga, betraktas eåsom en våldsbragd och en illgerning. Främlingen följde i Ambrogios fotspår, och efter en stund kom sig Vincenzo så pass för att han kunde deltaga i samtalet; men alla tre talarne voro så upptagna af sina egna tankar, att konversationen trots ella ensträngnivgar snart började aftyna. Am: brogio såg att det klokaste han kunde göra var att säga God natt! BedjandeCandia att framföra deras vördnad för signoran, stego de båda herrarne upp för alt taga afsked. Qvällen var mörk och ruskig ;: det hade nyss börjat att snös; men Vincensa fattade det oaktadt sin hatt och förklarade att han ämnade följa sia gäster på hemvägen. Ambrogio sökte förgäfves att göra iovändningar. 5 tJag bar litet ondt i hufvudet?, sade Vinö cenzo, Soch friska luften skall göra mig godt. Han följde dem nästan ända fram till Chambery, sade dem derpå god natt; och återvände hem, Rosas man kände sig ondy mycket ond — mera ond än han någonsin hade trott sig kunna bli på sin hustru. Han behöfde tid för att lugna sig, och vandrade långsamt framåt, utan att akta på blåst och snö. Många voro de visa råd han gaf. sig sjelf under sin ensliga vandring; och dessa i förening med den välgörande verkan al frisk luft och kroppsansträngning satte honom i stånd att inträda i sin boning i en temligen logn sinresstämning. Han fann Rosa sittande på sin vanliga plats på venstra sidan om kaminen, . med sitt arbetsbord framför sig. Hon hvarken talade eller såg på honom då han kom in. Vineenzo gick fram till henne, fattade bens nes hand, utan att säga ett ord, reste henna. mildt upp från hennes stol, samt förmätde