Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 1

vingar det oss att taga med våld det som ri voro benägna att begära såsom en ynrest? tJo, det kommer sig deraf att ni bedja om saker som Rom inte kan bevilja, sade kyrkoherden. Var det då verkligen omöjligt att bevilja oss afskaffandet af den ecklesiastika jurisdiktionen, hvarom vi bådo på våra knän?4 Tala inte om detta ämne, utbrast kyrkoherden förtrytsamt; Sdet var en krigsförklaring. mot presterskapet — ett rån och en skywmf. Ja, just precist, utropade härvid Rosa; det är alldeles samma uttryck som don Naale begagnade. Denna plötsliga trosbekännelse från värdinnan siog en hvar med öfverraskning, och följdes af en fullständig tystnad. Vincenzo var den förste som återfick sin själsnärvaro. Om, sade han, vänd till kyrkoherden, detta var ett rån och en skymf, hvarföre mottog kyrkan det då så ödmjukt från Fravkrike, Osterrike och Neapel? Hvarföre är hon så sträng endast och allenast mot Piemont? tjag erkänner inte er rättighet att framställa en sådan fråga. Rom har ingen förbindelse att förklara sitt handlingssätt. Ett af tu: antingen tror ni att den Helige Ande hvilar öfver påfeen, eller förnekar ni det. Om ni tror det, så måste ni vara öfvertygad att hvad han gör är rätt; om pi för nekar det, är ni en kättare, och i sådant fall vill jag inte ingå i något slags diskussion med er. Distinguo, sade Vincenzo, i allt rom rör dogmen underkastar jag mig Rom, i allt som rör kyrkotukten gör jag anspråk på min rättighet att undersöka.s tJ dant fall är ni ingen sann katolik,