Aftonbladet – 18 februari 1864, sida 1

hade inkomster under tjugo pund om året. Det nya lagförslaget pålade vidare de icke afskaffade klostren ffvensom biskoparnes och erkebiskoparnes inkomster en årlig skatt. Förslaget gjorde sig ej skyldigt till större orimligheter än dessa. Signora Candia steg just ur giggen, då Vincenzo kom gående från motsatta sidan, åtföljd af tvenne gäster i stället för den ena (Ambrogio), som var väntad. Den andra, en brorson till intendenten i Chambery och helt nyss anländ från Turin, hade varit studentkamrat med Vincenzo. Denne sednare gjorde inga betänkligheter vid att då och då föra med sig en vän eller två, utan någon föregående underrättelse; ty han visste att Rosa icke hade något emot att blifva öfverraskad, så att hon kunde få visa omlånget af sitt förutseende och rikligheten i sina resurser. Denna afton märkte han dock att någonting var i olag; men han afhöll sig från att göra några frågor. Han pre senterade sin gamla kamrat och såg med glädje att han blef artigt emottagen; hans ankomst hade således icke framkallat muinet på Rosas panna. Middagen ver Ingp. till och med rätt glad, ty signorans slatenhet smälte under de varma och enstämmiga loford: om gälvos hennes kokkonstoch det ful ländade sätt hvarpå hvarje rält cerverades Huru bar signora Candia sig åt för aft så förtråflligt uppfostra sina tfjecare? Iogen husmoder, huru stora anledningar bon än må ega att vara ledsen, kan motstå ett dy: likt smicker. De trenze unga männen hade just ryss kommit in i signorans förmak, då kyrko herden kom in. Sedan dagarne hade blif vit så korta, brukade hen, i stället för at göra ett morgonbesök, då och då titta in om af(narne för alt språka. Kyrkoherden var