STOCKHOLM iden 17 Febr. Den europeiska pressen sysselsätter sig för närvarande snart sagdt med ingenting annat fin den danska saken. Det är naturligt, att utrymmandet af Dannevirkeställningen framkallat stor sensation och ger anledning till uttalanden at alla möjliga slag, till de mest molsatta rykten. Såsom ett af de kuriögaste exempel i detta fall oeh såsom tillika ett eklatant bevis på, bara ogenerad den tyska pressen är i fråga om fabricerande af nyheter från Danmark, böra vi nämna, att Hamburgtidningen Morgenseilung tisdagen i förra veckan utgat ett extranummer inonebållande följande intressanta telegrafunderrättelser : sKöpenhamn är i full revolution. Slottet Christiansborg. der den danska riksdagen håller sina möten, står i lågor. Skandinavisternas parti, med Fedrelandets redaktör, Carl Ploug, i spetsen, som understödjes af ledarne för de eiderdanska bondevännerna elier det demokratiska rtiet. har makten i sina händer. Ministeren onrad är störtad och konung Carl XV utropad till herrskare i de tre skandinaviska rikena. I den danska hufvudstaden väntas hvarje timma engelska krigsskepp, förmodligen till beskydd för den kungliga familjen, som residerar på Amalienborg. Å andra sidan äro — sågom det besiämdt uppgifves -— svenska trupper i anmarsch till Köpenhamn. Art L Europe finaer man, att ett liknande rykte gått på börsen i Frankfurt, liksom ätven belgiska och franska blad innehålla antydninvar i samma riktning, hvilket åtmin stone vittnar derom, att man öfverallt haft en föreställning om de känslor, som uppfiraodet af Dannevirkepositionen under för andenvarande omständigheter och förhållanden måste framkalla i Danmark. En stor del at de tidningar, isynnerhet franska, som uttala sig om tilldragelsen, sakna åll nödig kännedom om lokaliteterna, och ha icke något begrepp om den fasta flankställning, som den d-nska armen ganska välbehållen kunnat intaga och från hvilken det skall stä tyskarne mycket bårdt att fördrifva densamma, De festa föreställa sig att det ieke mera kan bli fråga om krigshändelser i Slesvig. Det finnes dock en och annan, som inser, ätt Dannevirkes utrymmande ieke är det samma som freden och att det är en abso lut omöjlighet för Danmark att i sakernas närvarande ställniog inlåta sig på vapenstillestånd och fredsunderhandlingar. Patrie, som bland alla franska tidningar är den, som satt sig bäst in uti de danska förhållandena och bäst begriper hvad striden egentligen gäller, yttrar sålunda följande: I åtekilliga blad anses general de Mezas Återtåg innebära en borgen för fredens snara återställande. Vi hysa härom en helt annan mening. Att se freden genast återställd, det är att se England bestämdt rygga alla sina förbindelser, förgäta alla sina intressen och inleda en politik, som på en gång förödmjukar danska kronan och djupt sårar Storbritanniens blifvande drottning. Attlord Palmerston och grefve Russell omfatta en slik politik, förneka vi icke; men vi våga ännu betvifla, att den godkännes af e gelska folket och dess parlament.4 I en annan artikel yttrar samma blad: Innebära icke alla de träffningar, som följt på Mysundes och staden Slesvigs utrymmande tydligen, att danskarne gjort ett regelbundet ätertåg, bröst emot bröst, och fast beslutne att ständigt hopa nya hinder emot de allierade armåernas lättköpta triomfer? Det gifyes i krigshistorien skickliga reträtter, lika goda som angrepp, äfvensom det gifves anfall och förföljande utan ära. Till den sednare kategorien höra österrikarnes och preussarnes nuvarande operationer. Fö: dem gällde det att ionesluta hela dan ska armn; men de lyckades på sin höjd att dela densamma, och ur strategisk synpunkt är detta alltid en förlust. Vår mening är härmed ingalunda att försvara; vi uttala blott vår öfvertygeise, att general de Mezas strategiska rörelser varit oberoende af diplomatiska kombinationer, för hvilka språket ej eger ord nog starka att kunna rigtigt brännmärka dem. Journal des Debats innehåller följande ledande artikel, som bär vittne derom att man i Frankrike efter hand blir allt mera förtrolig med de skandioaviska idterna och inser deras politiska giltighet: 4J sitt svar till prinsen af Augustenborg yttrar kejsaren: Om Danmark blefve förtryckt af mäktiga grannar, så skulle allmänna opinionen i Frankrike förklara sig för nämnde land. 4Händelserna synas nu hastigt närma sig det af kejsaren förutsedda fall, och likasom noationalkänslans frivilliga uttalande i Holstein hade varit egnadt att intressera Frankrike för tyska saken, så väcker infallet på danska området bland oss alldeles motsatta känslor. Österrike och Preussen må förklara, att de endast vilja bemäktiga sig Slesvig i egenskap af pant; ingen menniska i hela Europa tror ett ord häraf; ingen tviflar på ait ju icke Londontraktaten ionan kort kommer att öka antalet af de dödfödda foster, som redan förut begrafvits i arkirerna. sOch äfven i den händelse, att konungen I af Danmark kunde lyckas af kamrarne er-1 hålla återkallandet af den konstitution, som I Ikör invasionens förevändning, tror manj väl, att Preussen och Österrike skulle för må i Danmark återställa status quo antel bellum? Konung Christian kunde för öfrigt lika litet af egen myndighet återkalla enj grundlag som Englands drottning eller frans1 rr —— RR —— RE —— SDet smärtar mig om jag förmått dig att göra dig skyldig till ett misstag, sade Vin