Aftonbladet – 17 februari 1864, sida 1

är medveten af att en sådeniperson som signor Candia finnes till. Och sannerligen, min kära Rosa, skulle jag inte råda dig attsjelf afbida htet mera uppmuntran från hennes sida. Folk af ranvg har ett tydligt sätt att gifva sina önsknivgar tillkänna. Om mademoiselle de Pontehartrain önskar din bekant. skap, gör hon dig antingen ett besök eller ber bon dig komma och helsa på henne.4 teHon uttalade för längesedan en sådan önskan till madame, sade Rosa; jag tror inte att vi behöfva iakitaga så många ceremonier med våra grannar. : tOm denna dame vore vår granne, skulle det betydligt förändra saken; men det är hon inte, svarade Vincenzo; det är en I god timmes väg till henues slott. i Rosa såg hvarken nöjd eller öfvertygad ut, I ella häntelser ger jag dig endast elt iråd, fortfor Vincenzo; du kan för öfrigt : helt och hållet följa ditt eget omdöme.4 Sedan du förklarat att jag inte bör besöka henne, gör jeg det naturligtvis inte; men...4 . j Jog har inte sagt att du inte bör göra ; det; jag säger endast att om jag vorei dit! ; ställe, skulle jag för en liten tid uppskjuta mist besök; detta är hela mitt räd. Oberoende af den aktningsvärda önsken att afhålla Rosa från att taga ett förhastadt i steg, som möjligen kunde försätta henne j en obehaglig ställning, hade Vincenzo mån;ga andra skäl alt Önska undvikandet, eller. om detta icke var möjligt, oppskjutandet ai en bekantskap, eom han med rätta ansåg kunna blifva fariig för hans hustru. Made moisel!e var en fanatisk partigängerska, till . kropp och själ hängifven det ultramontana och reaktionära partiet; hennes slött var högqvarteret för oppositionen af alla färger. Hön förde en vidsträckt korrespondens med