Aftonbladet – 16 februari 1864, sida 2

personer af olika samhällsställning och al slags politisk färg. Dessa personer veta v att han besökte allena, enär hans hustru under förevändning af sin okunnighet i fran ska språket, afböjde alla bekantskaper, mec undantag af dem som omöjligen kunde und visas. Det tillväxande missnöjet i Savoyer var i sjelfva verket en bland de saker, sor mest upptog Turinerkabinettets tankar. Men ehuru Vincenzo sålunda kände mar ken och dess faror, kunde han dock i sjelfvt verket göra föga eller intet för att skydd: Rosa mot dem. Kunde han väl blanda sig uti hennes val af biktfar, eller kunde har söka stäfja hennes angenäma umgänge met invånarne i prestgården? Äfven om har egt rättighet och makt att så göra — oci han ansåg sig ej cga någondera — skull ban säkerligen hafva eaknat böjelse för er sådan inblandning. När allt kom omkring var det icke hon, utan han sjelf, som hade uppsökt detta getingbo; och huru skulle han väl kunna missunna henne något som mildrade den ställning, som i sig sjelf inne bar en daglig uppoliting å hennes sida? Ailt hvad han kunde eller ville göra var at ställa motgiftet bredvid giftes och dette gjorde han genom att obändigt och med otörfäradt mod understödja den rättvisa sa ken så ofta den blef angripen i Rosas när varo. Då man erinrar sig den anti-piemon tesiska färgen hos de flesta af dem, som jorde besök i Rosenlund, inser man lätt at sådana tillfällen ej kunde saknas för Vin cenzo — men på sednaste tiden brukade han, såframt han icke blef tvingad dertill, högst sällan tala i politiska ämnen; och har gjorde det numera aldrig ex professo, då har var mellan fyra ögon med sin hustru, såsom han hade gjort under smekmånaden. Hvad var det väl som hade förmått ho