Aftonbladet – 16 februari 1864, sida 2

och han kunde äfven tillägga, från de hus i Chambery, hvilka han besökte — icke var mättad med särdeles vänliga känslor för det land. från hvilket han kom eller för den regering han tjenade. Väggarne i det lilla förmaket i Rosenlund hade allt för ofta genljudit af Savoyens oförrätter och skäl till klagomål, för att tillåta honom våra i okunnighet om de politiska tendenserna hos hans hustrus vänner. Kyrkoherden klagade öfver att styrelsen systematiskt förföljde religionen och dess tjenare; den afskedade officern förklarade öppet att Savoyens blod och penningar användes till att befrämja syften, som lågo helt och hållet utom Savoyens iotressen ; landtpatronen förklarade attskattebördan hade blifvit nästan oathärdlig; embetsmannen påstod att alla goda platser inom administrationen bortgåfvos ät piemontesare; ingeniören yrkade på, att i ett så fattigt land som Savoyen allmänna arbeten borde företagas i stor skala, för att skaffa sysselsättning åt arbetsklassen. Hvad angiok det Savoyen, om österrikarne voro i Milano eller icke? Det som låg detta land om bjertat var, att det var godt pris på brödet! etc. ete. Att sådana åsigter kunde vara gängse, visade bredden och djupet af det svalg som åtskilde de båda länderna. Det var icke någon särskild bandling eller någon följd af handlingar som man: tadlade, utan hela styrelsesystemet. Ej heller kom denna opposition endast från arietokratien och presterskapet — den var temligen allmän bland alla klasser; ej heller daterade den gig från i går — den var af samma ålder som konstitutionen ; åtminstone yttrade den sig vid födelsen af den pressfrihet, som garanterades af konstitutionen. Alltifrån år 1848 hade Savoyen varit en hämmsko på det kvistitutionella Piemönt.