Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 3

att morskt uppträda mot hvarje mera sentlig samhällsreform, så länge det vaE utsigt, att den kunde gå i qvaf, men vända kappan efter vinden, då denna syntes tförligt för reformen; — att visa landsTE ett nobelt förakt, men dock icke försmå alt tillgodogöra sig den minsta skymt af bifallstecken för Dagligt Allehandas åsigter från en eller annen landsortstidnings sida; — att uppträda med en förvånande lilver till förmån för vissa, stora, enskilda intressen; — att förebrå andra tidningar dålig ton och oärlighet och dervid alltsomoftast utgöra en sorglig illustration till liknelsen om grandet och bjelken. Detta om konseqvenser! — I allt öfrigt, så vidt vi kunna erinra oss, har Dagligt Allehanda tasit kameleonten till föredöme, och med ett lätt sinne, som kunde vara på sin plats i en skämttidning, visat sig hylla satsen: fkommer dag, kommer råd. Man erinre sig Dagligt A!lehandas behandling af trenne frågor: representationsreformen, Sverges utländska politik och tullfrågan. I den första sökte Dagligt Allehanda med händer och fötter, med spott och spe kämpa emot, alt något gjordes. Det var på den tiden ej sannolikt, att saken kunde vinna framgång: men K. M:t tog frågan om hand; adeln höll reformmiddagar; hos presterna påräknade man minst 27 ja af 49, om siutig votering öfver förslaget kunnat vid förra riksdagen ega rum; — och Dagligt Al!e handa bedyrade, att det hyste de uppriktigaste välönskningar för sakens framgång. Men i detta ögonblick märkas här och hvar vissa ryckningar hos en del af den assens patroner vid fabribildade medelt ker och större jordegendomar, — vissa tec ken, att egeonytians onde ande fått makt med dem och torde, allt under fosterländska talesätt, ingifva de vanligen så lojale lust och mod att blifva oppositionsmän på allvar mot en frisinnad regering, och — om vi ej alldeles sett miste — har Dagligt Allehanda redan vridit sig halfvägs åt höger och derefter återintagit en afvaktande ställning i reformfrågan. Betraffande Sverges förhållanden till utlandet var Dacligt Allebanda i somras färdigt alt vilja låte Sverge Norge utan bunds förvandter rycka an, en ny Don Quixotte, mot den ryske kolossen, för att befria Polen — ett land, som har våra lifligs eympatier, men hvilket icke för öfrigt står 03s så nära, alt vi torde för dess skull böra äfventyra vårt eget fosterlands tillvaro såsom sjelfständig stat. Gäller åter frågan att bistå våra stamförvandter i Danmark, att gemensamt med dem värna nordens gräns vid Eidern, då är det slut med Dagligt Allehandas krigslust, och det stora bladet inskränker sig cke att förorda bibebhållaudet af en för Sverges utveckling och förkofran gagnelig fred, utan sammanletar ur danska och nor: ska tidningar af mer och mindre anseende sådana yttranden. som möjligen kunna egoa sig att bidraga till de skandinaviska folkens ufsöndrande så längt möjligt från hvaran dra. Detta spelsätt är Dagligt Allebanda värdigt. Och i tullfrågan! Den fatala prenumerasionstiden nalkades; en lifsfråga ef den omfattande art, att den kunde hälla bladet vid if, måste anskaffas. Obesväradt af sina fullkomligt motsatta uttalanden några få månader förat, gick Dagligt Allehanda med bull och här öfver till protektionisternas läger. Men lemnom dessa vidriga manövrer, som öro färska nog att af en hvar väl ihåg kommas. Äuvnu dock en anmärkning! För ett el. ier par år sedan innehöll, som vi vilja minnas, Wadstena läns tidning en bestämd angitvelse, att Dagligt Allehanda för en viss, till siffran nämnd summa tagit på entreprenad drifvandet af en fräga, som vitro: jernvägen öster om Sommen. Då denna uppgift af några andra tidningar återgefs, tog Dagligt Allehanda en högtidlig min och förklarade, att dess redaktion skulle väcka åtal mot Wadstenua läns tidning. Detta åtal uleblef, oaktadt andra tidningar, deribland också vårt blad, uppmanade Dagligt Allehanda att för pressens anseende, om ej för sitt eget, icke lemna en sådan beskyllning vvederlagd och obestraffad. — På sednure tider bar man bevittnat, burusom många andra tidningar — deribland också den er kändt ridderlige och försigtige Handelstidningen — uppgifvit såsom ett kändt faktum, att Dagligt Allehanda är köpt i tullfrågan. Degligt Allehanda har derpå icke haft annat svar att lemoa, än tystnadens förakt, hvilket, under förhandenvarande förhållanden, verkligen är allttör Intet. Vid sådan omständighet låta vi nu omsider den hitiills hysta betänkligheten fara, att meddela våra läsare ryktets tillvaro. Vi skola ej vidare syssla med det, enligt Dagligt Allehandas eget uttryck, otacksamma bestyret? att fullfölja detta utkast. Det sagda vare nog till motivering för vår åsigt, att den svenska tidningspressen lika litet är och kan erkänna sig och sin heder solidariska med Dagligt Allehandas, som med de egentliga skandaltidningarnes. Vår uppfattning af Dagligt Allehandas verksamhet skall inom denna ort jäfvas al ett par dussin byråkrater (militäre, civile och lärde) — af eo del prester, dock icke flertalet — af en minoritet bland länets större possessionater — af ett autal bränvinsbrännare och af några andra; men vi väga uttala den glada och vissa tillförsigt, att flertalet af de upplyste medborgare i orten, som varit i tilltälle att, jemte Dagligt Allehandas uppsatser, dag lör dag läsa deras gendrifvande i Posttidningen elier Aftonbladet, skola gifva. oss rätt i denna, a! lifligaste öfvertygelse gjorda teckning at det stora blad, som kallar sig — Dagligt Ailehanda. s——— Underrättolsor från Danmark. Intressant är att se det sätt, hvarpå den i Haderslev i Nordslesvig utkommande tidningen Dannevirke?, hufvudorgan för den danska befolkningen i Slesvig, meddelar den stora nyheten om Dannevirkepositionens öfvergilvande. Bladet yttrar: PHändalser hafva inträffat vm vi icke