Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 2

senlund, såsom Vincenzo kallade deras nye residens. Redan klockan sju den följande morgo. nen voro Orest och Pyiad vid Rosenlund. Ambrogio vakade öfver alt rummen blefvo j ordentligt skurade och tvältade, såg elter att sängkläderna piskades och vädrades, at! b!oms errabatterna blefvo putsade och alt vödiga reparationer vidtogos med det lilla växthuset. Under tiden var Vincenzo sysselsatt med att uppsädta en noggrann törteckning på linne och duktyger, lerkärl, porslin, glas, silfver och kökssaker, ända till de qvastar och qvastaäppar som funnos i huset. Det var förskräckhgt hvad det be höfs mycket saker för att sätta hushåll. Detta ver den reflexion, som genomfor Vincenzos hufvud, då han slutat med fö teck en. Men då han visade den it Rosa, insåg hon genast, med det skapsinne i allt gom rörde hnushållsväsendet, hvilket utgjorde en af hennes utmärkande egenska per. att en hel bop porslin och silfver ytterligare behöfdes, och att det i sjelfva ver. ket icke fanns tillräckligt af någonting till husets beqvämlighet. Lyckligtvis hade hon äfven talang för att finna det bästa sättei att afbjelpa bristerna. Det goda värdfolket i hotellet lofvade att skaffa henne en dug lig och redbar kokerska, som kunde bjelpa till med i huset förefallande göromål, och en karl, gom i sin person skulie förena en stalldrängs, kusks och trädgårdsmästares olika sysslor. De åtogo rig äfven att köpa en häst och gieg, så framt man ej kunde hyra dem; men till båda delarne behöfdes naturligtvis någon tid. Deras verksemma välvilja stavnade icke heller vid det man bad dem göra, utan gjorde ocmbedda det unga paret en otalig mängd små :jenster. Så till exempel, var det genom dem som