Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 1

från gaten. Madame Ferrolliets stora ögon blefvo betydligt större då hon hörde bans onhållen, Hon var mycket ledsen öfver att signoran icke hade det så beqvämt hon önskade, dubbelt ledsen, eftersom hon ej kunde hjelpa det. Hotellet var fullt från boiteniningen ända upp till vinden. Hon kunde visserligen fråga hyresgästerna i r:r 27 och 28 (de tycktes vara hyggliga och medgörliga menniskor) om de hade något emot att byta rum med signora .Candia. Så snart hon finge veta ait de voro uppe, skulle hon gå och fråga dem. Den ifrågavarande negociationen lyckades verkligen, och ombytet af rum verkstä!ldee. Den andra natten i hotellet sof Rosa förträffligt, och då bon vaknade sken solen lika klart som den någonsin hade skinit i Rumelli, och heunes lyones qvicksitfver steg flera grader. Men rummen nir 27 och 23 bade tyvärr ifven sina obehog, efter hvad man under dogens lopp kom under fund med. De lågo ibåt gården och voro följaktligen i nera grannskap med stallen, och Rosa beklagade sig öfver den mindre angenäma lukt som detta grannskap medförde. MHennes känsligbet i detta afseende var så mycket större, som hon till dessa hon bleftjugo år hade tillbragt trefjerdedelar at året i ett berglandskaps friska och stärkande Juft. Desto större skäl för osa att gevast gå ut och se efter rum, anmärkte Vincenzo, och derpå begåfvo de sig ut att skaffa sig en våning. . Rosa var nu icke längre en lika inbiten pessimist som den föregående dagen; bor medgaf att Chambery var ett rätt intagande ställe hon värdigades till och med gilla dess borg, dess fontän med elefanterna, dess arkoder, dess skuggrika offentliga promena der semi de vinrenkklädda kullar eov höjde