Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 1

grad olycklig; hon måste nödvändigt byta om rum, i eonat fall måste hon uppgilva allt hopp om någon vidare vömn. Vincenzo försäkrade henne att hon antingen skulle få ett annat rum, eller också skulla de flytta till ett annat hotell, ehuru han hoppades att det ej blefve nödvändigt alt tillgripa den sednare åtgärden, enär det var föga förhoppning ett de skulle träffa på så vänligt och hyggligt folk som dessa Ferrolliets voro. Tyckte inte Rosa som han utt de voro bra hyggliga menniskor? SARhjo, de tyckas vara fält beskedliga menniskort, sade Rosa; Smen i alla händelser är jag föga i stånd alt kunna bedöma det, emedan jes inte t ord af de ras rotvälska — det är hagligt, det kan jag till mig, känner jag mig om jag hast hade blifvit döf och ) stum. u Ja, viset är det litet obehu gligt i börjant, avarade hennes man : men efter någon tid är det onda botadt; du ekell få se att det inte dröjer länge ionan du lärt dig fronska. SAck, det lär jag mig aldrig, aldrigt, suckade den unza frön. Jo, jo, men, gör du sått, sade Vincenzo, i det han sökte tala g dt och muniert; men först af allt måste vi söka skafta dig en god nattro, och så, när vädret klarner upp, gå vi ut tillsammans och skaffa oss några vackra rum. Så snart du väl fått dig ett eget us håll, lär dn dig snart språket. Rosa skakade bufvud-t på cet mest tröstlösa sätt i veriden, och sade: Jag undrar om här någopsin är vackert väder. Vincenzo uppsökte den vänlica värdionan uch berältade henne om Roses sömnlösa natt, i det han anhöll om en annan säng kammare, som var mindre utgatt för bullret