Aftonbladet – 15 februari 1864, sida 1

VINCENZO.) ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINI (Förf. af Doktor Antorio, Lavinia m. fl.) KAPTLET II. Bosättning. Vincenzo hade vidtagit det försigtigh måttet att skrifva och på förband beii sig en plats i diligensen. som vid denne tid dagligen gick mellan Turin och Cham bery. Detta fortskafningsmedel, utom at det var det hastigaste och fryggaste, hade ännu en fördel, som högt uppskattades nå nygifta par: gom det endast var plats för två inull, kunde de ostördt njuta af hvarandras sällskap. En olägenhet var emellertid förknippad härmed. Som diligensen a! gick sent på aftonen, for man öfver Alper na under natten, och, antaget att det ej var månsken, såg den resande ingenting af heta storheten i det bergeceneri, hvarigenom han passerade. Hvad Vincenzo och Rosa beträffade, hade de den oturen alt ha fult väder. Himlen var svart som beck, vinden blåbte koll och våldsam, och ovädret var så häftigt, att det var nätt och jemt alt mulorse, som drego vagnen uppför höjden, kunde håla sig uppe mot de ilskna stormbrarne, hvilka sopade framåt, hväsande som ormar, I trots af schslar, kappor och skärp beklagade gig Rosa biltert öfver kölden — hennes fötter kändes likt tvense isbollar. 9 fe AB on: 117, 19 24 och 36. ts