CH, KänlOnDaltar atv plavtladv.j BLANDADE ÄMNEN. Att stå på bräde. Under denna rubrik läes i Helsingfors Tidningar: Den som natten mot . onsdags kl. omkring 12 passerade Senatstorget när i Helsingfors, blef vittne till en besynnerlig sed, som få bland våra läsare torde känna, ehuru len är minst lika gammal som staden Helsingfors. En hop folk var församlad för att uppslå de första marknadsstånden, hvilket lofliga förehafvande visst ej skulle hafva aflupit utan mycket kif, derest ej vederbörande i tid haft den försigtigheten att stå på bräde. Dermed går så till, att den som, dagen före marknaden, först placerat sitt stånd, eller blott ett bräde af ståndet, på en för trafiken gynnande plats, den har lagligen tagit platsen i besittning för marknaden och an ej derifrån utträngas af andra. Alltså skyndar man sig med sitt bräde till bästa platserna — och för att ej inleda sina motståndare i frestelse att smussla undan sin nästas tillhörighet och sätta sin uti stället, så står man på brädet ända till kl. 12 på natten, då man har rättighet att uppslå ståndet. Men tiderna blifva allt värre och snikenheten allt större. sFörr? — klagade nu en af madamerna — förr var det nog om man stod på brädet frän middagen eller eftermiddagen dagen förut; nu hafva vi fått stå der sedan i tisdags på morgonen — aderton eller tjugo timmar — till onsdags natt klockan tolf. Huru är det möjligt att hålla ut så länge i frost och snö? 4Vi ha turat om, min kamrat och jag, och så ha vi värmt oss med kaffe emellanåt. Men så ha vi också fått en riktigt bra plats, der de förnäma mest stryka fram. sHvilka förnäma? Lyceister, skolflickor, finare gesäller och jungfrur af bättre sort4, blef svaret. Sådana räkna inte så noga med kringlorna och köpa gem sockrada.4 Köpa ej studenterua lika mycket ? 4Jo, när de ha penningar, sade madamen. Men tillade hon med en suck, det är så sälan! — Nya krigsbruk. Hvarje österrikiskt regementes musikkår ätföljes af en stor hund, som drager bastrumman på en lätt vagn. Dessa hundar äro likasom soldaterna införda i rullorna och ha ett dagtraktamente af sex kreuzer, som användes till deras ransoner. Regementet Konungen af Belgien? har blott i tre år haft sin hund, ty hans företrädare stupade i slaget vid Magenta, såsom en österrikare berättar, hvilken stred ej långt från honom och äfven blef sårad, då han följde trummornas skrällande dån. Dessa trumdragare hysa stor tillgifvenhet för sitt regemente och återfinna dess spår på hela mils afstånd. Om nemligen hunden uttröttas under ansträngande marscher, frånspännes han och får ligga avar. När han då hvilat ut, uppsöker han sitt regemente och, om icke förr, så infinner han sig i nattqvarteret vid sin trumma. — Ett annat bruk hos österrikarne är, att vissa soldater vid infanteriregementena bära lyktor på sina gevär, för att kunna lysa med dem vid behof om nätterna. Som hvarje trupp har en dylik lyktbärare, så tjenar denne densamma till vägvisare om nätterna. Detta bruk har äfven den nyttan, med sig, att, då i fält depescher ofta ankomma nattetid, kunna de genast läsas och besvaras. — Gräfningarne i Pompeji fortsättas med stor ifver och fortfara att gifva intressanta resultat. Tidtals äro femhundra arbetare sysselsatta med gräfningarne; i medeltal arbeta daj ligen tvåhundra. Staben består af4öfverinspektörer, tre tecknare, en arkitekt, en konservator, en bildhuggare, en restaurator, en modellör och tjugofyra custoder. Arbetet i sin helhet ledes af Cavalier Fiorelli, en af Neapels berömdaste fornforskare. Ett besök i Pompeji aflägger man nu så beqvämt som möjligt, då Pompeji har en jernbanstation. Man stiger af i ett hotell, der allt är lika godt som dyrt, och hvarifrån endast är ett kort stycke väg till staden. Här betalar man två lire (ungefär 8 öre svenskt), hvarför man får en uniformerad custode till ledsagare. Pompejis gator underhållas mycket rena och fina. All fen uppgräfda jorden bortskaffas ögonblickligen på en särskild inrättad jernbana. Frescomålningarne låter man numera behålla sina platser på väggarne, då förut en mängd blefvo förstörda under försöken att transportera dem annorstädes. För att den gammalromerska staden skall återfå sitt ursprungliga utseende, har man börjat att restaurera grafvårdarne och husen. Såsom perlan bland allt, som på sednare tiden blifvit uppgräfdt, nämnes en bronsstaty af 1:v, fots höjd föreställande en skön yngling. Det antages vara Narcissus, lyssnande etter Echo. Såsom motstycke till den för en tid sedan upp: gräfda bageributiken har man funnit en offentlig restaurationslokal, hvari funnos alla till kokkonsten hörande föremål, och hvars väggar äro prydda med vackra frescomålningar och ara: esker. sr BREV OT SAKER TEEN SEDEN LETAREN TEATER