Aftonbladet – 12 februari 1864, sida 2

Af underrättelser, som både genom tidningarne och på enskild väg ingå från landsorten, från de mest skilda delar af vårt land, visar sig alt den sensation, som der väckts af sorgebudet om Dannevirkes utrymmande, varit ej mindre djup och allmän än i butvudstaden. Tidningar af alla lärger uttala, med högst få undantag, samma lifliga förtrytelse, samma djupa sorg. Man uppfattar Dannevirkes uppgifvande utan strid som en national-olycka, hvilken ej blott rör Danmark ensamt, utan äfven 0ss helt nära — ett bevis på hur tanken om solidariteten emellan de tre nordiska länderna gripit omkring sig och slagit rot i folkmedvetandet. De scener, som vi förliden söndag bevittnade här i hufvndstaden, af stora folkmassor samlade vid gathörnen för alt läsa de på knutarne uppslagaa telegrammerna och samtalande ow händelserna, upp: repas nu alia dagar i en stor mängd äfven at våra mindre landsortsstäder. Man har i en mängd städer, äfven ganska små, slagit sig tillsammans för att dagligen kunna hafva telegrammer härifrån om de vigtigaste tilldragelserna, och ankomsten af ett sådast väcker alltid den lifligaste spänning. Nästan ännu mera talande äro de berättelser, som i enskilda bref anlända från landsbygden. Trots de långa afstånden och oaktadt ännu ingen söndag förgått sedan underrättelsen der kunnat börja sprida sig — kyrkvallen är som beksnt det stora centrumet äfven för socknens politiska lif — hade den dock redan i medlet af veckan äfven i bergslagerna och i skogsbygden gått frän gård till gård och satt alla varma och redliga hjertan i flamma. Grannarne, skrifver man, lemna midt i veckan sina bestyr och komma öfver till hvarandra, och ej för att tala om barvintren och spanmålsprisen, utan för att med hvarandra ge luft åt sin grämelse och sitt deltagande för danskarne. Ja, man bar till och med visat oss bret, deri det berättas huru torpare och kolare kommit fram till herrgårdarne, för att fråga sig för, huru det stod till för de danska och om något nytt telegram (eller hur de nu på sitt sätt utsäga ordet) kommit!! — Man torde utan tvekan kunna säga, att ej på långa tider någon händelse så elektriskt berört hela nationen från kungen till torparen, från den äldste ibland oss till den yngste skolgossen. Bland de många uttalandena i landsortstidningarne citera vi följande utdrag ur Upsala-Posten Fåfängt skulle vi söka skildra den ängslan och bestörtning, som här gripit ung och gammal vid olycksbuden från brödralandet. De första, i lördags afton ankomna, underrättelserna mottogos m-d en harmfull misstro; man envisades att ej vilja sätta lit till det förfärande ryktet. Men följande dog lemnade direkta underrättelser från Köpen hamn ej längre tviflet någon utväg öppen. Och från den stunden är hjertslitande sorg den ständiga gästen i hvarje boning. Allmänhetens oro och deltagande växa med hvarje dag som går. Och på samna gång rotfäster sig och växer, såsom vi stundligen erfara, äfven hos de förut ovillige och ötver höfvan betänksamme den öfvertygelsen, att nu, om någonsin, är tiden redan kommen eller rycker oupphörligt närmare, då Sverge och Norge måste gripa in. Ån är det tid att hjelpa Danmark och oss sjelfva, ty än är dock ställningen låogt ifrån hopp: lös eller förtvifiad. Vid jemförelse med 1848 äro utsigterna till och med goda. Den