AA TR VV ofta gjorts emot holländeriernas beskaffenhet, anmärkningar låogt gravare än de här framställda; men man hear vanligen förbisett de tvenne vigtiga orsaker, hvilka törhindrat, ja omöjliggjort holländeriernas fortgående till den utveckling, som nu bordt vara resultatet af flera års sträfvande. Införskrifvandet af de först uppställda holländerierna kunde egentligen ej anses annorlunda än som ett experiment, i afsigt att vinna erfarenhet, rörande de racer, hvilka här i landet kunde blifva tjenliga och begärliga. Holländerierna uppställdes å vissa orter och kunde anses der ha verkat med olika framgång, dels till följd af det olika sätt hvarpå de blifvithandhafda och dels till följd af det mer eller mindre intresse, hvarmed de omfattats af kringboende jordbrukare. Då emellertid i England och Skottland; några är derefter lungsjukdom bland hornboskapen blef så våldsam och allmän, att förbud för införande af hornboskap från dessa länder till Sverge deraf blef en följd, så uppstod härigenom omöjligheten för den dåvarande holländeristyrelsen att, oaktadt medel voro tillgängliga, införskrifva djur till komplettering och förädling af de stammar, som deref voro i behof. Talaren tillträdde chefskapet i holländeristyrelsen i Juni 1858. Det första året af hans verksamhet användes för att så väl genom inspektioner vid -holländerierna som ock genom samråd med holländeriinnehafvarne sätta sig i tillfälle att rätt bedöma holländeriernas tillstånd och behof. Härvid framstod klart att, till följd af den förut omnämnda omöjligheten att med nya djur utifrån förstärka de olika -stammarne, hvilkas beräknade utveckling äfven blifvit hämmad genom den betydliga dödlighet som yppade ;sig ibland kalfvarne — det för styrelsen blef högst nödvändigt, oaktadt den risk en såden åtgärd innebar, att begagna sig af det dämera medgifna tillståndet att, med iakttegande af vissa föreskrifna försigtighetsmått, intaga djur från de förr omoämnda länderna; hvarföre ock för kronans räkning är 1859 inköptes 2 Korthorns och 11 stycken Ayrshiretjurar, hvilka sedermera, efter undergången karantän, fördelades på vissa holländerier. Emellertid då de besparade medlen, såväl genom dessa och andra inköp, holländeriers förflyttning m. m., småningom förminskats och styrelsen tydligt insåg att hon uten tillräckliga medel omöjligt kunde bringa den :vigtiga saken, holländeriernas ändemålsenliga utveckling, framåt, ingick hon till regeringen med underdånig anhållan om framställning till 1859—60 års ständer om anslag af 30,000 rdr om året till styrelsens disposition. Endast 10,000 rår om året föreslogs af regeringen, hvilket belopp -ock blef af ständerna beviljadt. För att emellertid ådagalägga att holländeristyrelsen icke tvekat att inför regeringen öppet framlägga de behof, utom hvars fyllande holländeristyrelsen icke ansett sig kunna hinna det mål hon egt såsom pligt att söka eroå — uppläste grefven utdrag såväl af styrelsens för år 1862 till regeringen afgifna berättelse, hvilken kan anses såsom innefattande de principer styrelsen i ämnet trott sig böra framlägga, som ock utdrag af styrelsens afgifna memorial, rörande be, äran om framställning till 1862 års riksdag om årligt snelag af 60,000 rdr, hvilket memorial omfattade en af styrelsen uppgjord plan. för de afsedda inköpen. Det är emellertid bekant att det-begärda anslaget icke blef af regeringen förordadt, utan endast föreslaget: och af ständerna beviljadt att till sitt förra låga belopp af 10000 rår om året utgå, en summa alldeles otillräcklig att emotsvara behof, pumera stegrade, till. följd af .kreatursinnehafvarnes höjda: fordringar, långt mer än förr, på egenskaperna hos de djur som erbjudas dem till förädling af egna stammar. Såsom tröst; om ock ringa, och af tvetydig natur, kan det för styrelsen anses, att hon icke heller rönte bättre framgång att hoa regeringen vinna sympatier för sina framställningar till boskapsafvelos förbättring — än hvad som drabbat landtbruksakademien, som till sista-riksdag hos regeringen begärde anslag at 5000 rdr. om året eller tillsammans 15.000 rdr. för fårafvelns förbättring — regeringen fann för godt att till.ständerna föreslå ett till 2000 rdr om:året nedsett belopp för detta ändamål. Mer än ovisst torde vara huruvida med en så obetydlig summa något kan. uträttas för upphjelpande all en för jordbruket så vigtig näringsgren som fårafveln, at hvilken man numera icke blott fordrar produktion af ull, utan äfven af ett godt kött. Kammearherre Paijkull förordadeförvaltningskomitåns förslag och trodde ej svårigheterna i afseende på afvelsdjurens auskaffande på längre afstånd, i fall holländeriernas antal minskades, skola afskräcka landtmännen ifrån inköp. Hr Arrhenius erinrade, att hvad hr Hedenren anmärkt rörande stamholländeriet på Riseberga bevisade motsatsen af hvad man dermed velat styrka, Vid Riseberga, äfvensom vid några andra af de först uppsatta stamholländerierna hade djuren hållits väl och alltid ätnjutit gllmänhetens förtroende samt derföre städse kunnat afyttras till höga priser. Men detta vore helt och hållet en följd st de resp. stamholländeriinnehafvarnes förtjenstfulla sätt att sköta och vårda de dem anförtrodda boskapsbjordarne samt att leda förädlingen inom dem till det mål som åsyftades. Många skickliga djuruppfödare (breeders) kunde ej inom landet uppgifvas. Att till dessa öfverlemna ett färre antal större holländerier skulle alltid .blifva vida fördelaktigare än att hafva flera små holländerier -med ringa tillfälle till val mellan den efter dem fallna afveln och, såsom hittills, stundom hos personer, hvilka sakna insigt och vilja att rätt handhafva ett sådant förtroendeuppdrag, som det att vara disponent af ett kronostambolländeri. Vidare vitsordade talaren att symptomer af.tuberkelsjukdomen spårats äfven :hos djur, tillhörande inhemska stammar, så att.-den före. ställningen vore bestämdt oriktig att nämnde sjukdöm -allenast skulle -förefinnas bland ayrshire-racen. . Professor Sjöstedt, som, ehuru ieke ledamot af akademien, på direktörens anmodan: tillatädeskommit för att meddela upplysningar.