ringar bringar till stånd en arm icke föratt begagnas, utan för att bevaras. Det heter i proklamationen, för hvilken ministern ensam bär ansvaret, att konungen litar på sin armå och sin flotta. Det hade varit bättre om denna tillit hade visat sig i verk och gerning genom att låta armen kämpa der, hvarest fienden dyrast finge betala hvarje fotsbredd jord. Efter ett nederlag kan visserligen den öfvervunne ropa på hämd, men man väljer illa sina ord, då man inför dem, som tvingats vika tillbaka utan svärdslag, anropar den allsmäktige Guden för att bedja om hämd för det våld och den oförrätt, som man icke sjelt gjort sitt yttersta till att förhindra.?