ee ÖR Tr ROD i fr till att uttala sig om de tilldragelser, som egt rum. Då en medlem emellertid fästade uppmärksamheten vid, att de närvarande ministrarne ej vore i stånd att meddela när mare upplysningar, upplöstes mötet. Wrbngels -proklamation tillslesvigarnehai följande lydelse: — Figeenr SInvånare i hertigdömet Slesvig! Då H:-M konungen af Preussen, min allernådigste herr gifvit mig det värf att besätta hertigd5met me reussiska trupper och de; trupper, som det behagat H. M. kejsaren af Österrike att för sam ma ändarmål anförtro åt mitt öfverbefäl, uppma: nar jag er att emottaga dessa trupper gästfritt och vänligt. Vi komma för att beskydda edra rättigheter. Dessa rättigheter ha blifvitkränkta genom den af H. M. konungen under den 18 November sistl. år stadfästade gemensamhetsför fattningen för Danmark och Slesvig, hvarige. nom hertigdömet, i strid mot öfverenskommelserna af år 1852, blifvit inkorporeradt i konunga riket. Den till H. M. konungen af Danmark riktade uppmaningen att upplösa detta förhål lande har varit fruktlös. Preussiska och österrikiska Kogeringarne hafva till följd bäraf beslutat att å sin sida bringa till användande de medel, som stå till deras förfogande, för att faktiskt upphäfva inkorporationen och att betrygga hertigdömet de rättigheter, som enligt öfverenskommelserna tillkomma det, i det de besätta landet med sina förenade trupper och tills vidare öfvertaga dess styrelse. Denna styrelse kommer attföras af civilkommissarier för de begge tyska makterna. Jag uppmanar er att visa deras anordningar lydnad och att under: stödja dem i deras ansträngningar för upprätthållandet af de lagliga och ordnade förhållandena. Landets lagar fortfara att vara gällande, för så vidt trupperna säkerhet ej oundgängligen fordrar ögonblickliga.och förbigående undan: tag. Jag väntar af hertigdömets invånares a liga och sansade sinnelag, att de skola afhålla sig från alla demonstrationer, hvilken partifärg de än må ega. I skolen öfvertyga er sjelfva om, att partiagitationer endast kunna skada er goda rätt, och att jag i ert eget intresse ej får tåla detta. Våra trupper komma som vänner. Iskoen emottaga dem som vänner.4 Från Dannevirke skrefs den 2 Februari till Dagbladet: Till stoltheten öfver att i dag ba modigt stått emot det första anfallet, . kommer glädjen öfver det inträffade omslaget i väderleken. Enhvar kan lätt föresfälla. sig huru mycket de få dagarnes köld har skadat oss, isynnerhet gebom att lätta fiendens framryckande, och derför ha vi i dag med största glädje hört.regnet piska på rutorna. Emellertid har rännan i Slien hållits öppen, och i dag här, i trotsat fiendens omedelbara närhet, ångfartyget Ossian :befarit hela ;Slien. -Ändu kunna svåra hinder komma fienden i vägen genom markens uppblötning, enär det itke är rim: ligt att .han ännu kan ha framskjutit hela sin styrka (ill grannskapet af våra posi tioner; Från Holstein -berättas; att vid marschen derigenom en kollision skall havegt rum mellan de österrikiska trupperna och sach: sarne och att det varit nära att komma till strid, om 1cke fältmarskolken Wrangel hade personligen kommit emellan. Högste ber fälhafvaren öfver de österrikiska trupperna, general Gablenz, skall vara mycket förbittrad ;mot förbundstrupperna, och man tror att dessaej hafva län tid qvar i Holstein. Det. tros äfven att en preussare och en österrikare skola aflösa förbundets kommissarier. Gemenskapen bland österrikarne har väckt mycken undran i Holstein för sitt besynnerliga beteende. Från Segeberg skrifves till exempel, att trupperna visserligen uppföra sig ordentligt nog, men hvarken kunna tala tyska eller äta och dricka som andra menniskor. De äta potates med sked, smör med gaffel, och efteråt äta de brödet som d sert. Om konung Kristians proklamation till armn yttrar Dagbladet för den 7 dennes följande: PUnder det intryck, som framkallats af utrymningen af Dannevirke, låter denna proklamation, för hvilken biskop Monrad bär ansvaret, nästan som ett hån. Ett stärkande och. upplifvande ord kunde visserligen ha varit af nöden, sedan armån nu äfven på dansk jord her nödgats vika för fienden, men det skulle då ha Jjudit helt annorlunda, för att försona officerare och soldater med den bittra kalk som räcktes dem. Man säger dem att Dannevirke är uppgilvet, att dess kanoner befinna sig i fiendens våld, att landet nu ligger för honom öppet. Men hvarföre har detta skett? Den grund, som anföres, är en sådan, att vi ej förmå fatta huru man i en adress till armn ens kunnat nämna densamma. Konuvgen bar — heter det — blott en arm till landets försvar?, och ifall denna blefve qvarstående på Dannevirke, så kunde man löpa fara att den blefve upprifven! Men det är just genom armåens tillbakadragande som man ju uppgifver landets försvar?: och samma skäl, som här. begagnats, kunde man ju lika väl anföra för--hvarje framtida flykt, från Dyppeln lika väl som från Dannevirke, från Fyen lika väl som från Als. Deita skäl hvilar på den besynnerliga lörutsättningen, att ett land med stora uppoff