Aftonbladet – 10 februari 1864, sida 2

timme före midnatten i all trygghet och bevämlighet inlogerade i Hötel de Londres i urin, dit brudens packniog, tack vare Vincenzos förtänksamhet, redan på förhand hade anländt. Utom den hos hvarje älskere under solen naturliga ifvern att få hafva sin älskade helt och hållet för sig sjelf, hade Vincenzo äfven en annan bevekelsegrund för sin önskan att få Rosa bort från små lokala inflytanden och införa henne på en större och bredare stråt af idger och känslor än hon kunde hafva funnit i Rumelli. Vincenzo hade al drig tillslutit ögonen för det faktum, hvarpå han nyligen hade tått en tydlig bekräftelse — vi mena trångheten och ljumheten i Rosas patriotism, och för denvas utveckling och uppvärmning, för dess uppbringande mera i jemnhöjd med hans egen, litade han, mera än på sin egen begränsade förmåga, på inflytandet af dessa tusende hemlighetsfulla ovägbara storheter, som uppfylla luften i en stor stad och, så alt säga, bilda civilisationens atmosfer. Icke för att Vincenzo ön skade göra sin hustru till en politisk karakter; allt hvad han önskade var, att hon skulle bli i stånd att förstå och sympatisera med en politisk man. Till dess en gemen skap i känslor rörande denna kardinalpunkt blefve tefästad dem emellan, kände han att han ej helt och hållet kunde kalla henne sin. Han hade upptänkt resan till Florens ör detta ändamål, hvars uppnående ej synes honom vara någon synnerlig svårighet. Säsom vi redan veta, tänkte hun högt om Rosas läraktighet och goda förstånd. Och vilken ort kunde väl vara bättre beräknad ut öppna hennes förstånd och bjeria för len italienska känslans sjelfmeavetenhet och tolthet än Florenz, det rköna, folkliga Floenz, Italiens Athen, Dantes och .:ichael