täckt med jernvägar. Och för öfrigt skall jag naturligtvis ha mina ferier; och en gång om äret åtminstone skola vi bli i stånd att komma och stanna en tid hos din far; han å sin sida skall då och då göra oss ett litet besök och hemta dig tillbaka så ofta du önskar. Hvad säger du om allt detta, min Rosa? Orden voro uttalade med en så ljuf röst. alt de liknade en smekning. Han satt vid hennes sida i belvederen, med båda hennes händer i sina, och hans svarta ögon försänkta i hennes blå. Det var en outsäglig ijuskraft i. det milda allvaret uti hans ton och blickar. Rosa kände-sig besegrad, om också icke öfvertygad. Om det inte kan hjelpas, sade hon slutli gen, måste det väl bli efter din önskan.4 Tack — tack, min älskade!4 sade Vincenzo, i det han tryckte sina läppar mot de knabbiga, rosenfärgade händer som hans egna höllo i en frivillig fångenskap. Derpå såg han upp i hennes ögon och tillade: Det ärså ljuft att bedja en så älskvärd gifvare, au jag känner mig svårt frestad att göra en ny anhållan. sOch hvad skulle det vara?4 frågade Rosa, Helt enkelt att tillfredsställa en kärleks. vurm som jag byser. Det är en sediEng land, som jag mycket beundrar, och som jag gerna skulle vilja följa. Ett nygift par försvinner der, så snart vigselceeremonien är öfverstånden, från alla profana blickar, och reser ensamma på hvad som man der kallar derag Shbröllopsturt. Låt oss göra detsam. ma. Låt mig ichölja dig i min kärleks moln och fören liten tid hatva dig helt och bållet för mig sjelf. ?Jag skalle gerna svara ja, eade Rosa; men kenske att pappa ...s