Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 1

VINCENZO.7 ROMAN I TVENNE DELAR Ar GIOVANNI RUFFINL (Förf. ef Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Sedan Vincenzo hade sökt mamsell Rosa inom hus och i trädgården, kom han att tänka på hennes favoritställe, belvederen, och begaf sig genaste vägen dit, genom val nötsallån, hvilken han knappast hade beträdt förr än Rosa kom emot honom från motsatta sidan. Vincenzo påskyndade sina steg. och de två voro inom få minuter ansigte mot ansigte. God morgon, mamsell Rosa! Jag kom hit i förhoppning att träffa er här. 4Gjorde ni det?4 sade Rosa med en viss öfverraskning. Nå, här har ni mig nu. Jag har någonting att säga er4, började Vincenzo. SJag lyssnar, sade Rosa icke utan en lätt hjertklappning. Jeg tror att jag bäst skulle kunna säga det, om vi gå frarått, eade Vincenzo. Som ni behagar, sade Rosa och gick framåt vid hans sida. Antingep af en slump eller med afsigt förde han henne nedåt alln. År ni barmhertigt stämd? frågade han efter ett ögonblicks tystnad. Det skulle jag tro att jag är, sade hon med ett halft småleende. Jag frägar så, återtog Vincenzo, Semedan jag är på väg at göra mig skyldig till en stor förmätenhet. Det är den sista synd jag skulle väntat mig från er; den måste vara af alldeles färskt dalum.X . Nej, tvärtom, den är en af mina äldsta och Mm Be A. B. nr tA7 och 19-31.