Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 1

men intendentens tåfänga var sårad, och så. rad fåfänga är aldrig ä elmadig. Det återstod dock ännu alltid en förhoppning att alltsammans möjligen endast var ett foster af don Natales svaga hjerna, Frågan var emellertid värd att närmare undersöka. Om det fanns någon grund för don Natales försäkran, skulle Barnaby säkert vete det; men att fråga Barnaby var detsamma som att uppkalla det onda, om det förut icke existerade. Nej, han ville icke vända sig till Barnaby. Guiseppe var den rätta mannen — på honom kunde han lita. Kar: len, som gick med mjölk till herr advokatens hus i staden, fick i uppdrag att tillsäga Guiseppe att han skulle komma till Ibella. Guiseppe kom. Herr advokaten visade den största ifver att få veta om den sista frosten hade gjort någon skada på den unga mulbärsplanteringen, och sedan han blifvit lugnad i denna punkt, hade han åtskilliga sndra saker att fråga och begära upplysning om. Slutligen sade han: Nå, hur roa ni er derappe i det här vädret? Jag hör att ni har åtskilligt sqveller för er der, hvasa? Guiseppe hade icke hört att det var något särskildt eqveller i gång i Ramelli. Jag har hört sägaeX, forttor herr advo. katen, Satt det spridt eig ett rykte att min dotter är bortlofvad till äkte. Har du hört något om den saken ?4 Det af herr advokaten nämnda ryktet hade Guiseppe verligen hört. Nå, säger man med hvem hon skall vara förlofvad ? Signor Vincenzos namn hade blifvit nämndt. Var ett sådant rykte allmänt gängse? Ja, ganska mycket.4 Gick samma rykte i staden också? 5 Om den saken kunde Guiseppe icke yttra sig. na, har mean också satt ut någon bestämd tid för brölloppet? Nästa Micheelsprosea hade Vlifvit nämnd,