Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 1

sitt slafveri under förevändning att han hade några besök att aflägga i Rumelli. En ensam promenad under några timmar lyckades att till stor del skingra den dysterhet 8om hade kommit öfver honom, och Rosas jemna panna och lyckobådande leende, då han mötte henne vid middagen, fulländade kuren. Tvärtemot sin vana var herr advokaten under återstoden af dagen helt liflig och verksam; han hade en mängd uppdrag. att gifva åt sin dotter, och många kommissioner för Vincenzo att uträtta. Han skulle nödvändigt gå ut med dem och promenera fem minuter efter sedan han hade beklagat sig ötver att han var trött Med ett ord, den stackars fadern gjorde sitt basta för att hålla dem åtskils från hvarandra och lyckades ätven till en viss grad i sitt försök. Men allt det besvär han gjorde sig sjelf och andra kunde icke hindra det unga paret från att då och då vexla förtroliga hviskningar, geoom hvilka de, att dömma af utseendet, kommo, till det bästa förständ med hvarandra. Åtminstone var Vincenzos utseende, då han reste den följande morgonen, icke en afskedad friares, eller Rosas en motsträfvig skönhets. Herr advokaten höll sig inne i sitt rum under hela denna dag, så uttröttad var ban af de ovanliga ansträngningarna den föregående dagen. KAPITLET XXVIL Det afbrutna samtalet afslatadt. Tvenne veckor förflöto. Rosa var tyst som en graf — Vincenzo bade rest bort för eex månader. Sedan sälunda allt bade blif vit arrangeradt till det bästa i denna den bästa sat verldar, hvad kunde väl herr advokaten göra ahnat än sjunka ned på sio ejuka uppskofsbädd och vsgga sig sjelf till sömns derpå. Föga anade vär Fabiue Cunclstor att en flurde till hans lugn låg i bakhåll för bo-!