Aftonbladet – 8 februari 1864, sida 1

nen före den dag då Vincenzo skulle resa hade herr advokaten ett långt och förtroligt sam. tal med sin gudson, hufvudsakligen rörande den sannolika tiden för hans anställning i statens tjenst, rörande arten af denna anställning och orten der han kunde komma att slå sig ned. Angående dessa tvenne sista punkter kunde Vincenzo ej lemna något slegs upplysning, och rörande den första kunde han endast uppprepa hvad han redan en gång förut hade sagtherr advokaten, då denne var i Turin, att ministern hade uttryckt sin bestämda afsigt att använda honom så snart han hade tagit sin doktorsrad. ? Ja, och i nästa månad, sade herr advokaten, blir du jemnt tjugutre år, en ål. der då en ung man börjar fatta sin ställ ning. Efter fem eller sex år på sin höjd kunna vi räkna på att du fått dig en rät vacker anställning — t. ex. en första klas sens intendenza eller en sekreterareplats — ja, ja, jag menar inte statssekreterareplats tillade han, leende åt sin egen qvickhet: du måste vara deputerad innan du kan bli det — utan en sekreterareplets vid någor ambassad. Du är då tjuguåtta eller tjugonio år, precis vid den åldern då en ung mar bör gilta sig. Apropos, Rosa samt,ckel naturligtvis? tSamtycker till hvad?4 frågade Vincenzo. Till hvad? naturligtvis till att gifta sig med dig. För att veta detta, måste jag först frågs henne, och ... COch det har du ännu inte gjort?4 åter tog herr advokaten. Det var väl tusan. Väntar du att jag skall fria för dig? Det är eit besvär som jag gerna vill be. spara er, sade Viocenzo, om ni bara ger mig lof dertill.