Aftonbladet – 8 februari 1864, sida 1

första möte; den motstod tidens inflytande och hängde mer eller mindre öfver deras följande sammanvaro. Ibland kunde den ena eller andra af dem falla tillbaka i det gamla sättet, begagna den förr så förtroliga tonen och ännu en gång tala om förtroliga ämnen; men detta skedde alltid i tredje persons närvaro, aldrig när de voro på tu man hand, hvilket de för öfrigt sällan voro. Icke för att de just med flit undveko hvarandras sällskap, men de sökte icke att få vara mellan fyra ögon, såsom fordom, och om de händelsevis blefvo ensamma med hvarandra, var det eget att se huru ifrigt den ena eller andra, eiler båda, sökte att få en tredje person emellan dem, antingen gamle don Natsle, eller Barnaby, eller Guiseppe, eller (längre fram, då flera främmande voro på besök i palatset) någon af gästerna. Efter som vi kommo att nämna Barnaby, vilja vi här nämna att han från det ögouvblick Vincenzo kom tillbaka tWtl! palateet ädelmodigt hade tagit sin herre till nåder igen. ÅAfven Rosas far, som var allt annat än en skarpsynt iakttagare, kunde icke undgå ati märka detta tillstånd af tvång mellan de båda unga; och huru mycket han än önskade att ställa allt till rätta, drog han sig dock för att uttaia det ord som ensamt var i stånd att göra det, Hade han ännu en gång ändradt sinneelag? Ja och nej. Herr advokaten fasthöll ännu vid den förening som han beslutit att stifta mellen hans dotter och Vincenzo: men på samma gång måste det medgifvas att han hade förlorat all den siarka värma för saken som han förde med sig från Turin. Tvennue månaders eftertanke hade gifv:t honom tid att mäta den tomhet som Rosas frånvaro skulle lemna i hans hem — Onekligen var det en uppoffriog, som för ingen del brådskode!