Aftonbladet – 6 februari 1864, sida 2

i Ibella, en varm vän till herr advokaten, såsom vi redan veta. SHurrah, här kommer den nye riddaren! sade han till sitt sällskap. Kom och låt oss hedra den som gör sitt iand heder!4 Alla de närvarande antogo förslaget med acklamation, undantagandes två eller tre unga män, som ryckte på axlarna och förklarade att de icke ämnade röra sig nur fläcken för en codino. Herr advokatens tilltagande konservativa tendenser och ännu mera hans nära allians med den der erkecodioon, den aflidne markisen, hade i hög grad skadat hans popularitet hos ungdomen i Ibelia. Och gålunda kom det sig att herr advokalen, då han steg af på jernbansgärden, sår sig omgilven sf en hel mängd vänliga avsigten och en barrikad af vänliga händer, ifriga alt få trycka hans och helsa honom välko omen tillbaka. Det var en syn attse honom vandra uppför Storgatan, i medelpuakten ef en alltmera tillströmmande lif vakt, vid hvarje steg stannande för att skaka hand eller viaka åt höger och venster, åt köpmännen, som stodo på trapporna till sina bodar. Andra vänliga ansigten och andra vänliga händer vänta honom på Cate della Posta, hvilkas väntan icke fär bli sviken. En ögonblicklig halt derstädes blir derföre oundviklig. Stig io, stig in, välkommen signor Avvocato, välkommen, herr Avvoeato!4 Den nye riddaren stiger in på kaföet, hans svit följer bonom, helsnvingarne börja ånyo — hollah, kypare, var god och ekaffa in ett dussin Asskor vin! Ty i denva välsignade verld kan man omöjligen riktigt fröjda sig utan att dricka. Korkarna smälla — Skål för signor Cavaliere, länge lefve signor Cavaliere!4 Glas klinga mot glas och skålen drickes under muntra hurrarop, i hvilka de två eler tre nysstämnda unga männea äfven delinaga. Hvem skulle kunta ha hjerta att fördunkla den tillfredsställelse som lyser i detta välvilliga, hederliga gamla ansigte? Under tiden hade rumellianerna icke va