— Till Köpenhamn ankomma, enligt Feedrelandet, allt flere och flere svenska fri-: villiga, isynnethet f. d. militärer och medlemmar af skarpskyttekårer. Bland de ankomna är den från det amerikanska kriget hekante kavallerimajoren Palle Rosenkranz. Den 1 Febr. antogos bland andra, artillerisergeanterna C. G. Elgström trån Göteborg och Berg från Malmö, samt skarpskyttarne V. Allström och E. Ekström från Göteborg och W. Johansson från Stockholm. Bland de anlända svenska frivillige är en 40-årig handtverksmästare, som förr her tjent 8 år vid kavalleriet och medför ut-! märkta vitsord derifrån. Det fanns således ingenting till hinder för hans antagande, men man undrade öfver att han — en äldre man, med ett borgerligt yrke — hade lust att underkasta sig fältlifvets umbäranden och mödor, och frågade honom derför om orsaken till att han ville göra det. Det kommer sig deraff, svarade han, Satt jag rest flera år i Tyskland i min profession och blifvit så arg på allt hvad tyskt heter, att jag har den innerligaste lust att klå dem, — När man invände att han ju derigenom äfven utsatte sig sjelf för att blifva skjuten, genmälde han: Ja, det vet jag; men jag hoppas att åtminstone få skjuta två tyskar först.4