Aftonbladet – 6 februari 1864, sida 1

Nu ha vi då saledes krig; de forsta skolten äro lossade, och ehuru våra förposter enligt krigsplanen måst börja med att draga sig tillbaka, bar dock dänet af skotten uppeldat hären och dallrat väckande genom folket. Fältmarskalken Wrangel skickade den 31 Januari bud till general de Meza, med uppmaning att utrymma Slesvig, som fältmarskalken hade fått order att tills vidare taga under sin förvaltning. General de Meza svarade härpå, att det icke var honom möjligt ätt förstå, hvad Wrangel hade att göra i konuogens riken och länder, samt att han hade order till allting annat än att utrymma Slesvig. Kort derpå ryckte preussarne fram vid Rendsborg, der vi blott hade förposter ute, hvilka, under det de lossade några skott, drogo sig tillbaka på andra sidan om floden Sorgen, hvarest den större styrkan stod. Bron öfver Sorzen sprängdes, och härmed var den affären tills vidare slut. Forcerar fienden ställningen vid Sorgen och går öfver floden, skola trupperna draga sig tillbaka, till dess de intagit sin plats i sjelfva Dannevirkestä!lningen. Det ser ut, som om det första betydande anfallet skulle komma att riktas mot de östra punkterna; Dannevirkeställningens svagaste punkter äro naturligtvis dess fianxer, och bland dessa förnämligast den östra flanken, Slienställningen. Preussarne ha också genast ryckt upp mot denna, de ha besatt Egernfjord (Eckernförde) och genom en liflig skjutning från höjderna omkring denna stad tvungit åogskonertarne Thor och Esbern Snare att lemna fjorden — vi ha en elltför sorglig erfarenhet af faran för ett krigsfartyg på denna fjord, att de skulle ha vågat mäta eig med ett på höjderna uppstäldt batteri. 1 Egern fjord låg på förpost ett kompani danska trupper, som dragit sig mot norr till Dannevirkeställningen. De sista underrättelser, vi i detta ögonblick ha, innehålla, att fienden redan försökt forcera öfvergången öfver Slien vid Mysunde, men att anfallet blifvit tillbakaslaget. Vi kunna således nu hvilken dag som helst få höra nyheter der nedifrån; gifve Gud, att det må bli goda nyheter! Att detskall bli ärofulla nyheter för oss, är jag viss på, ty från alla håll försäkras det, att soldater och officerare äro stridslystna och fulla af förtröstan. Konungen och konseljpresidenten Monrad äro redan hos trupperna; Monrad har sjelf en ung son — student och reservofficer — bland de trupper, som första dagen voro i elden. Det påstås, att konungen velat personligen deltaga i kriget, och att det just är för möjligheten häraf, som. kronprinsen icke, såsom ursprungligen var beslutet, följt med till hären. Jag hoppas, H. M:t icke skall deltaga i sjelfva ledningen af rörelserna, utan kommer att öf: verlemna denna åt de Meza och hans stabechef Kaufmann. Det passar sig eljest särdeles bra, att preussarne likasom vi ha ett gammalt or:ginal i spetsen för hären. Wrangel är tillräckligt bekant från Berlins gator, hvilka han år 1849 hotade att rensa med kanoner, och de Meza är tillräckligt bekant från våra gator med sin besynnerliga klädsel och mavår samt fabelaktiga fruktan för luftdrag. Men i hären har man förtroende till bonom, och han är en mycket kallblodig och orubblig man, som sitter lugn och med orörliga anietsdrag i kulregnet, blott missbeläten, när kulan åstadkommer dreg genom att suesa förbi bonom och förargad när den kastar smuts eller blod på hans fina hvita handskar. Kriget är således i gång; men hvad är det då vi strida för? Vär sjelfetändighet, vårt oberoende 0. s, v.! : Ja, vi veta nog: samt, huru lystringsordet är i hela landet; vi veta att alla skola instämma uti, att tyskarne icke få taga Slesvig från oss; krigets. program är tillräckligt tydligt; men fredens program, hvad vi skola gifva för att undgå kriget, hved vi skola åtaga 085; när vi komma att underhandla om fred, ja, det är tyvärr icke så tydligt, som det borde vara. Låtom oss hoppas, att kriget skall göra saken klar. Jag syftar här närmast på de debatter, hvilka först i går slutade och genom hvilka folketbioget och landsthioget ha: behundiat adressen till konungen. Jag. är icke någon vän af adresser, dessa gamla visor, med hvilka man berät tar konungar och drottningar, haru länge de ha regerat, hvad deras valspråk är, om några tunga åskmoln visat sig under deras regering, med mycket mera, som de sjelfva mycket väl veta. Jag kan icke heller säga, att denna adress utmärker sig genom sin förträfflighet. Emellertid måste man komma ihåg, att krig och fred äro en riksrådssak, så att riksdagen måste uppträda med mera blygsamhet, och hvad som der säges går också ganska riktigt ut på att tacka konungen för .det han motstod uppmaningarna att upphäfva författningen at den 18 Nov. och att bedja honom att med all kraft värna rikets, sjelfständighet samt konungarikets och Slesvigs förening såsom nu. Debatten om denpa adress fick sitt största intresse genom de försök, man gjorde att locka ett program ur Monrad; men han ville icke binda sig, han gick ej längre än att uttala sig negativt. Jag kan nämna fem punkter, om hvilka han uttalade sig, två positiva och tre negativa: 1) Regeringen tål ej, att någon tysk. soldat går öfver Eidern; 2) regeringen står fast vid aftalen ären 1851—52; regeriogen kan såsom dansk regering 3) aldri gå in på Schleswig Holstein; 4) aldrig p Slesvigs sjelfständighet, så som vi nu tänka oss Holsteins. ställning samt 5) aldrig på Slesvigs delning. Hvad som ligger strax utom dörren, dermed. är det nu godt och väl: vi tåla icke någon tysk soldat hitom Eidern, och det kan också vara temligen tröstande, att regeringen hvarken skall gå in på ett Schleswig Holstein, en delning at Slesvig eller, hvilket kanske nu står för dörren såsom farligast, ett sjelfständigt Sles vigs men huru tröstlös är icke i visst hän: scende hänvisvingen till de af den andra parten för längesedan brulna aftalen från 1851—52! Dessa aftal gå ut ifrån, att nåon administrativ förening icke langre skall finnas mellan Slesvig och Holstein, att nåten4: BRL Ta omeie MH Alat 22 Må alall. vig tanme