Aftonbladet – 5 februari 1864, sida 2

— Huru kan ni tala om sanatoria, min bä ste signor, hvars förtjenster alla Capitolii hedersposter ej tillräckligt skulle kunna belöna? icke ens om jag egde Demostenes och Ciceros vältalighet förenade, skulle jag tillräckligt kunna tacka er för allt hvad ni gjortt — och så vidare på två hela sidor. Till lycka för brefskrifvaren och hans högtrafvande stil gaf Vimcenzo signor Onofrio att läsa det bref hau hade erhållit från sin gudfar, och som obestridligen bevisade att herr advokaten, så snart han steg ned från sin pegas, kunde skrifva naturligt, enkelt och med verklig känsla. Ja, det fanns på några ställen i detta andra bref till och med en lätt anstrykning af humor, såsom Jå han uttryckte den förhoppningen, att hans gudson, då denne blefve minister för nrikes ärendena, icke skulle allt för strängt straffa en gammal landtjunkares och märs små fel och brister, Herr advokaten var för mycket fuli af sitt ämne för att icke låta något deraf utJunsta i Rosas närvaro. Rosa tycktes emelertid alls icke bländad af Vincenzos lyande verldsliga utsigter, utan tog saken elt kallt, och allt hvad hon sade var, att let gladde henne att höra det. Kort derefter kom Vincenzo och anhöll i in tur om en sanatoria. Han hade tagit sig len friheten, skref han, att i enlighet med in erfarne vän Onofrios råd insända en anökan om tlilldelandet af S:t Mauritiioch 5:t Lazeri-orden åt herr advokaten, Denna nhållan hade icke mött och kunde icke nöta några svårigheter. Det var endast att ifva styrelsen tillfälle att reparera en beleglig glömska. Heo var nu glad att kunna äga, att hans majestät den föregående dagen ade undertecknat utnämningen, och det jorde honom ett synnerligt ntge att få vara