Aftonbladet – 5 februari 1864, sida 2

exempel, en af de arbetsammaste och mes oberoende medlemmarne af parlamentet — ministerns högra hand — glömmer allt an nat för att uppträda såsom böneman fö pojken. Ministern i sin tur fattar genas tycke för honom — ja, det är intet tvilve om hans framgång — han behöfver bar få i sitt bufvud a!t han skall ha min dot ter, och han får henne. Sanningen fordra emellertid det erkännande, att han förtje nar sin lycka; jag känner icke hans like dulighet och verklig bjertlig godhet. Och det der andra originalet som ber om e! sanatoria! Om det inte komme från e! allvarsam lagstiftare, skulle jag taga de för ett skämt. Jag har nästan lust attsjel fara och tacka signor Onofrio, så kunde jag på samma gång få tala med doktor Mo reri.4 Doktor Moreri var vid denna tid der mest berömde läkaren i Turin. Herr ad vokaten hade blifvit rådd och äfven unde: de sista båda åren mer än en gång til hälften beslutit att fara och besöka honom. utan att dock finva det lämpliga ögonblie ket. Tilltagande fetma och det långsamma men ständiga försvagandet af hans helg venstra sida voro hr advokatens krämpor. De hade till en fruktansvärd grad ökat der gamle mannens medfödda makiighet oci motvilja för ansträngningar, och förslagel att göra en tur till Turin visade icke väl sina dimmiga konturer förr än det blef ka: stedt öfverbord. Herr advokaten hade al. årig farit på jernväg och ansåg detta fort skaffaingsmedel mindre tryggt. Ett brei kunde göra alldeles detsamma, tänkte han. och han skref också ett med sin vackraste handstil och sitt grannaste blomsterspråk. såsom hen ansåg att tillfället och brefvets mottagare fordrade. Det bömade sålunda: