Aftonbladet – 5 februari 1864, sida 1

ket orä t af er att eeden upprepa den för mig. Farväl! Och dermed aflägsnade bon sig. Zorätt, och orätt, och orätt! utropade Barnaby i det han kastade en sorgsen lick efter henne. Då den stackars gossens hjerta brustit, hvilket det nog gör en vacker dag, få vi väl se hvem som har rätt eller orätt. Ehuru Barnaby för sin bristande grannlagenhet blef straffad genom att under en hel vecka blifva i afsaknad af sin unga signorinnas muntra prat och glada leenden, hade han dock icke desto mindre träffat målet. En flicka om nitton år hör icke ostraffadt ati en ung man förtäres at kärlek till henne, att han flyter i tärar och är på väg alt dö af ett brustet hjerta för hennes skull — isynperhet om den unge mannen är en vacker, hygg!ig man och en gammal bepröfvad vän. Mer än en gång grubblade den blomstrande Rosa i sitt hjertas innersta öfver Vincenzos ställning; och ju mera hon tänkte derpå, desto mera fann hon den hård, härd, mycket hård. KAPITLET XXV. Herr advokaten i all sin herrlighet. ?Apropost, eade ministern till Onofrio efter ett långt semtal i statssngelägenheter. han är verkligen en högst förvänande personlighet erunge skyddsling. Jag sade ho nom för knappast två månader seden att han borde lära sig läsa eogelska, och nu öfver. sätter han derifrån på fri hand.4 tJa, han har ett godt hufvud och arbe: tar strängt, sade Onofrio. SJa det är jag öfvertygad om, och sedan i har ban en så klar och redig uppfattving — jdet är ett verkligt nöje att observera hans i enabbbet ett uppfatta en fråga och bens sät