Rättegångeoch Folissåker. — Rådhusrättens femte afdelning meddelade i dag utslag i det af bokhandlaren Ph. Maass mot detta blads ansvarige utgifvare anhängiggjorda tryckfrihetsmål. Utslaget innehöll att enär den utsedda jury med nej besvarat de framställda frågorna om den åtalade artikeln vore brottslig, med särskildt tillkännagifvande tillika, att svaret blifvit af juryn enhälligt afgifvet, frikändes magister Sohlman från allt ansvar; i följd hvaraf kärandens yrkande om ersättning för rättegångskostnaderna icke heller kunde bifallas. Vid denna målets utgång dömdes deremot käranden att godtgöra vederparten hans inställelsebesvär med 100 rdr rmt. Utslaget skulle, enligt lagens stadgande, underställas hofrättens pröfning. Sedelblankettstölden. Den för stölden af sedelblanketterna samt förfalskningen och utprånglingen af desamma tilltalade bokhållaren Törnqvist, äfvensom dennes medbrottsling, Andersson, voro båda två i dag till rådhusrättens fjerde afdelning upphemtade, för att härstädes undergå slutlig ransakning. Törnqvist har förut, som bekant är, blifvit förhörd vid härvarande poliskammare, hvarvid han öppet och otvunget erkände sitt brott. Sedermera hafva de båda gemensamt vid rådhusrätten i. Örebro undergått ransakning, hvarunder äfven Andersson erkände hvad som i saken ligger honom till last. — Vid målets handläggning L dag förekom ingenting annat än hvad som förut redan är kändt genom de brottsliges egna berättelser. Ransakningen uppsköts på8 dagar, för inkallande af de personer inom hufvudstaden, till hvilka Törnqvist utprånglat falska sedar, hvarefter domstolen, efter tagen del af de upplysningar, som härigenom kunna vinnas, komner att meddela utslag i saken. — Å rådhusrättens femte afdelning förekom i lag ett mindre stöldmål, soma gjorde ett pinsamt ntryck på de närvarande, genom brottets obeydlighet och straffets stränghet. En qvinna vid amn Edberg stod tilltalad för att ha tillgripit n gammal, trasig rock, värderad till 2 rdr rmt Ilon hade förut varit straffad, men berättade lerom, att hon då lidit för en annan, på så sätt, tt hon af annan person mottagit några persedar till förvaring, hvilka sedan befunnos vara tulna. Hon syntes mycket enfaldig och bedyade att hon då lidit oskyldigt, ty hon hade ej etat att godset icke var rättfånget. Att hon cke sjelf begått stölden, intygades ock af de biogade remisshandlingarne. Hon dömdes nu på gen bekännelse att för andra resan stöld undergå år 5 månaders fästning. Då hon hörde domen, som hon i sin okunighet sannolikt trotticke skulle blifva så sträng, ppläsas, syntes hon djupt gripas deraf samt utopade: Herre i himmelen, har jag då begått i tt så groft brott; det förstod jag ej. Ordföranen upplyste henne att domstolen, med afseende å brottets beskaffenhet och hennes uppriktighet, lämpat lagens mildaste ansvar. — Vid rådhussätters femte afdelning dömdes dag qvinspersonven Anna Johansdotter att — els till följd af egen bekännelse och dels på rund af vittnens intyg — undergå 8 års straffrbete, för det hon uwppbrännt sitt nägra dagar gamla ter. Johangdotter förnekade i början af ranakningen denna brottslighet; men så små