hoppas att ni inte skall fästa er dervid. Slutligen torde jag få gifva er ett råd: säg inte åt någon att ni brukar besöka ministern, ty då skulle ni endast bli öfverhopad med ansökningar om presentationer och rekommendationer, hvilka jag ej blir i stånd att bevilja; i denna punkt liter jag på er fulikomliga tystlåtenhet. Vincenzo uttryckte sin beredvillighet att så väl i denna som andra frågor helt och hållet rätta sig efter de råd ministern var af den godheten att gifva honom, och steg nu upp för att taga afsked, under många försäkringar om sin innerliga tacksamhet. Ministern följde honom till förstagudörren, skar en bit af vaxstapeln, som hän begegnat till att lysa sig med uppför trapporna, gaf den tänd åt Viscenzo och önskade honom en god natt med en sista varniog. att icke gå så fort utför trapporna att ljuset blåste ut. Vi skulle icke gifva Barnaby hvad honom med rätta tillkommer, om vi icke vid uppräknandet af de krafter, som voro verk. samma till Vincenzos förmån, anvisade honom en särskild plats, Det händer ofta här i verlden att en blunder vida bättre befrämjar ett särskildt syfte än det skiekligåste och bäst beräknade drag. Vincen208 hemlighetsfulla, hastiga besök, i förening med hans förvirrade utseende och fadrens tankspriddhet, hade icke undgått att väcka en viss nyfikenhet hos mamsell Rosa — en nyfikenhet, hvilken Barnaby var i stånd och på samma gång fast besluten att tillfredsställa; ty efter bvad läsaren redan gissat, hade Ful-och God med flit lyssnat vid dörren till herr advokatens allra heligaste, samt åhört samtalet mellan gudfar och gudson. Barnaby lagade så att han den följande morgonen var sysselsatt i val. nötsalln, som var den kortaste vägen till usthuset, det ständiga målet för mamsell Rosas morgonpromenad, (Forts. följer.)