Aftonbladet – 3 februari 1864, sida 3

rats på sednare tiden, då de demonstrationer, medelst hvilka man velat göra honom till herrskare i Holstein, förlora all betydelse när hertigdömet ej längre hålles besatt af förbundstrupper. Så snart preussarne och österrikarne inrycka, fortfar korrespondenten efter nämnda anmärkning, bör prinsen af Augustenborg anse för sin skyldighet att draga bort. Det är utan tvifvel högst osannolikt, att de nya gästerna skola göra någon invändning mot hans vistande i Kiel som privatman, men hans betydelse bådei hans vänners och i hans egna ögon skall hopkrympa till mycket ömkliga dimensioner; ty om Österrike och Preussen uppnå sitt mäl, antingen genom krig eller underhandlingar, skall Augustenborgaren, som i deras ögon endast är en pretendent, se sina förhoppningar tillintetgjorda genom resultatet af deras förenade strätvanden. Enskilda slesvigholsteinare ha en kort tid tänkt På förtviflade åtgärder, som skulle framkalla en lodig konflikt mellan stormakternas trupper och holsteinarne, men det har naturligtvis stannat vid blotta tanken, bland annat emedan den upphetsade stämningen hos sjelfva befolkningen lagt sig. Hvad som i hög grad bidragit och bidrager till att skada entusiasmen hos folket i hertigdömena, är hertigens och hans ministrars obestämda, ja, såsom det har allt utseende af, nästan modlösa uppträdande, i det de alltifrån början fästade alla sina förhoppningar vid förbundsdagens välvilja och visade den största motvilja mot att sjelfve tänka, tala och handla. Prinsen sjelf är måhända den mest antirevolutionära menniska, som någonsin existerat. Han äser Kreuzzeitung och sätter sitt lit till konungens af Preussen vänskap. Hans aktning för bestående auktoriteter. hans hänsyntagande till legaliteten och hans beroende af diplomatiens vinkar äro helt säkert prisvärda egenskaper hos en furste. Men man måste undra öfver hvad i all verlden som kunnat förmå en man af en sådan karakter att våga de steg, som han hittills företagit, om det var hans afsigt att stanna på halfva vägen. Ingen kan på en gång tjena folket och diplomaterna. Om prins Fredrik hyste hopp om att kunna få sina rättigheter erkända Af en kongress, af hvad skäl begaf han sig då nit för att söka vinna ett folks röster, leka med less entusiasm och förmå det till ett spel, i hvilket han ej bemödar sig att vinna, och ihvilket det är säkert på att förlora? Que diable allait-il faire dans cette galöret Sådana yttranden pörjar jag nu här höra folk tillviska hvarandra . anledning af hans höghets overksamhet och legma. Utsigterna för det nationella partiet i hertigdömena äro just nu allt annat än lysande; som vanligt förmörkas de ytterligare genom ömsesidigt missntje, misstillit och oenighet.