Aftonbladet – 3 februari 1864, sida 1

Vincenzo fast, men dock aktnivgsfullt. Jag har medgifvit att jag älskar er dotter, men ordet ?kärlek4 har aldrig gått öfver mina läppar till henne sedan jag visste hvad kärlek var. Fråga henne, och hon skall sjelf erkänna det.? Jag tackar så mycket — det fattades bara att jag skulle anställa en offentlig undersökning om hvad du gjort eller inte gjort. Jag tror dig. Jeg vill göra dig den rättvisan att säga, att du altid uppfört dig på ett hedrande sätt och aldrig sökt föra mig bakom ljuset. Jag vill äfven vara lika öppen mot dig och säga dig att jag har andra planer för min dotters framtid. Jag beklagar att du älskar henne; men du kommer aldrig att få henne. Du har så länge fått din vilja fram med mig i allting, att intet mål tyekes vara för högt för dina förhoppningar. Mina förhoppningar? sade Vincenzo med sorgsen stämma. Har jag väl uttalat några sådana? Huru kan ni veta om jag någonsin hyst några sådana? Ver god och erinra er, signor Avvocato, att den bekännelse jag nyss gjorde inte frivilligt kom öfver mina läppar. Den aftvangs mig genom en förveckling af fullkomligt oförutsedda förhållanden. Kunde jag väl, med de känslor jag hyser, utan falskbet dölja sanningen för er, sedan ni yttrat er till mig såsom ni gjorde? Sätt er sjelf för ett ögonblick i mitt stäl!e, och säg om ni kunnat handla på enpat sätt 24 Herre min skapare !4 utbrast herr advokaten i retlig ton, i det han reste sig upp ur sin ländstol; du håller fast dervid alldeles som om medgifvandet af dess nödvändighet vore ett botemedel för allt ondt. Om. du också matematiskt bevisar att japa genom att falla på ett visst eck(t, inte skulle