Aftonbladet – 3 februari 1864, sida 1

nen kunde inse, fanus för honom endast ett enda hederligt, men på samma gång högst farligt sätt att handla i denna sak, hvarigenom han kuode förena sin pligt mot gudfadren med sanningens fordringar, och detta var att förklara skälet till sin vägran genom att för bonom öppna sitt hjerta. Följaktligen begvarade han herr advokatens slutmening — SVino Rosas samtycke till detta parti, och du skall göra mig till din tacksamme gäldenär för lifvets — med ett passioneradt Jag kan inte — jag vill inte — det är omöjligt. Hvad menar du med det? Hvarför omöjligt? frågade den andre strängt. Jo, derför, stammade Vincenzo — jag skulle tusen gånger hellre vilja ådregs mig er vrede än spela falskt spel med er — derfört, fortfor han med fasthet, att jag älskar er dotter. Herr advokaten blef alldeles förstammad genom denna oväntade förklaring. Alla andra känslor uppslukedes för ögonblicket af en cmällig förvåning. Öm Vincenzo, i stället för att vara en vacker tjugotvå års man Wed ett par stätliga polisonger, hade varit en flicka, skulle underrättelsen om hans kärlek till den vackra Rosa ej kunnat taga honom mera oförvarandes. ?Ni ölskar min dotter?4 framstammade slutligen den häpne gamle mannen, i det han utbytte det förtroliga du mot eit mera formligt ni. Vincenzo böjde ödmjukt silt hufvud. Du är sannerligen en högt sirätvande ypgling, mera högtsträfvande än klok. Jaså, du har således begagnat den förtrolighet, jag i min faderliga blindhet tillstadde, till att lägga snaror för min dotters hjerta, Gud vete under huru många år!s ?Ni förorätter mig utan-anledning4, sade