Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 2

långa mellantider af lugn, men återkom då man miast väntade det. Sedan han slutli gen fullkomligt lyckats befria sig från densamma, var han allt för mycket utmattad för att på lång tid kunna tänka på att återtaga sina studier. Mot medlet af April följde signor Onofrio honom till lbella och anförtrodde honom der åt herr advokaten, som tog honom med sig till palatset. Hans väns och hans egen derpå följande sjukdom hade medfört för Vincenzo förlusten af ett helt akademiskt år. Ovanligt långa och lyckliga voro dessa ferier för den unge konvalescenten; far och dotter täflade med hvarandra hvem som mest skulle skämma bort honom. Och ehuru den regerande markisen dagligen aflade besök i palatset, och den nye intendenten kom dit en eller två gånger i veckan, och en annan upg man från Ibella infann sig om söndasarne, och allesamman gjorde sig mycket söta för den blomstrande arftarerskan, bade Vineenzo dock icke mnågon,anledning till svartsjuka. Alla Rosas små företräden voro för hono:n; han var det sällskap Rosa bäst tyckte om, hans den enda arm hon antog eller sökte; Vincenzo ensam förunnades privilegiet att dela besväret och nöjet af uppfödandet af hennes silkesmaskar. Hvad kunde letta betyda? Höll hennes systerliga tillgifrenhet på att förvandla sig till qvinlig kärek? Nej icke ännu. Rosa vid aderton år, ned gestalten af en fullmogen qvinna, hade rela ett barns menlöshet. Hon höll af Vin:enzo mera, men ickeannorlunda — bon höll af honom för allt det goda hon bade jort honom -— ja, icke minst för att hon rade räddat hans lif, såsom hon fullt och ast trodde och hon hade gjort genom att känka honom skapuläret med det heliga jertat. KAPITLET XXL Fördrifven ur paradiset. En ögonskenlig verkan af den ömhet signor nofrio och Vincenzo hade visat hvar.