Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 1

VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Herr advokatens slapphet i denna så väl som andra frågor måste sökas iintendentens i Ibella förflyttning till en högre post, en men hvars energi hittills hade bållit palatsåts herres svigtande mod uppe. Förändrindringen var i högsta grad olycklig, helst som den nya intendenten var ett slags neutral varelse, hvarken fågel eller fisk, och som endast tycktes lämpa sig efter hvars och ens åsigter — det vill säga smeka hvars ogh ens svaga sidor; och vär väns f. d. märens svaga sidor känna vi numera allt för. väl. Vi torde efter detta knappast behöfva jerana någon belysning af den nuverande wÅfrensmarkisens, tankar och känslor iafsende på lagen och minnesvården. Siccardi, upphofsmannen och befrämjaren af den ifrågavarande åtgärden, liknade hsa vid Arius och Julianus Affällingen, samt den före slagna minnespelaren vid Babels torn, Afven den milde, jovialiske don Natale kunde emelisnåt bagagna hatets bittra ton, då han telade om den skändliga handlingen; och vid två eller tre tillfällen gick han så långt utom sin karakter, att han allvarsamt varnade Vincenzo att icke söka värfva röster för subskriptionen, med hotelse att han i sådant fall skulle ådraga sig särskild bestraffning från Rom. Vincenzo hade emellertid ö vergifvit all tanke på röstvärfning och proanda hvad Ruraelli beträffade, i samma ögonblick som det stöd, på hvilket han hade litat, vi mena hans gudfader, kade svikit ho2) Se A. B. nr 1—17 och 19—25