Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 1

ten, och detta i indirekt form, genom att fråga om han hade något bud till Turin. Jag råder dig inte att resaX, sade herr advokaten; Vincenzos sjukdom är inte far lig — och föröfrigt är den smittosam och ...4 För mycket uppbragt för att inlåta gig i något slags resonnement härom upprepade Barnaby sin fråga i-en helt barsk och befallande ton: SHar ni något bud till Turin?? För öfrigtX, fortfor herr advokaten, tär det Vincenzos uttryckliga önskan, och den bör efterkommas, att ingen af oss skall besöka honom. , Med en axelryckning, som uttryckte en obeskriflig vedervilja, aflägsnade sig Barnaby, Hans herre måste skynda efter honom för att hinna fatt honom innan han kom till jernvägsstationen (familjen var ännu i Ibella) och, efter som han nödvändigt skulle resa, gifva honom åtskilliga anvisningar om hvad han borde göra. Dessa voro alla myc: ket ömma och ädelmodiga. Vincenzo skulle rådfråga de bästa läkarne och skafia sig ella beqvämligheter, som kunde fås för penningar; Barnaby erhöll öppen fullmakt i detta afseende. Vincenzo skuile tillsägas att han icke skulle oroa sig öfver förlusten af en termin; han skulle icke fänka på någonling enpat än att bli frisk igen och så snärt soma möjligt komma hem till palatset för ombyte af luft. Gudfadern kände ett behof att gifva sin gudson någon skadeersättning, och han betalade gerna i penningar hvad han icke kande komma sig för med att gifva honom i ömhet. Vid mörkningen samma dag föll Barr.eby som en bomb öfver signor Onofrio, hvitken, då det var karnevalstid, till (en början tog honom för en af maskeradgästerna. Den nyepländes gammalmodiga utstyrsel; osammanhängande språk och egendomliga fulhet, allt för grotesk för att synas naturlig, gjorde ett sådant misstag belt ursäktligt, Barnaby visade sin identitet genam att gå rakt in