Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 1

de universiteter. Hens vänner hade hoppats att detta ombyte af vistelseort samt det dermed förenade mera rörliga lifvet skulle visa ig välgörande för hans helsa, som på sedste tiden hade blifvit svårt angripen genom eit stillasittande arbete och hans ständiga närvaro i parlamentet. Då Vincenzo vid sin återkorost från begrafoingen gick att fröga efter signor Onofrio, fann han honom nyss anländ och vida sämre än då han reste. Några få dagar till, och parlamentsledamoten låg i svår feber. Den sjukdom, som så länge hade legat och smugit i hans kropp, bröt ut med stor hastighet. Vincenzo erbjöd sin ijenst, som med liflig tacksarubet emottogs. En vän i nöden är en verklig väv, BSignor Onofrios vänner — och han hade många sådana — voro till största delen verksamma politici och aflärsmän, som hade allt att gifva utom tid. Vircenzo fapp derför irgen medtäflare, och så småningom tog hen en stadigvarande plats vid sjuksängen samt lät flytta dit sina böcker och papper. Men läsa eller skrifva kunde snart icke mera komma i fråga. Signor Onofrios sjukdom var långvarig och farlig; och som Vincenzo ofta måste sitta uppe hela natten, bief en naturlig följd deraf att han måste hvila om dagen och följaktligen försumma sina studier och föreläsningar. Det värsta skulle dock komma. Kpoappast hade signor Oncfrio inträdt på bättringsvägen, förr än Vincenzo angreps af samma feber, från hvilken den andre just nu höll på att repa sig. Rolerna blefvo nu ombytta, och han, som nyss hade skött och vårdat, måste nu skötas och vårdas — en uppgift, hvilken den ännu svage konvalescenten uppfylide med omsorgen och nitet hos en, hvars naturliga ömma känslor yt terligare lifvades af den alltför sentförvärfvade kunskapen om att han varit orsaken till sin unge väns olycka. Signor Onofrio hade aldrig tänkt på att fråga ain läkare, (och han förebrådde sig bittert gin försum