Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 1

hon var på väg att gifva ett häftigt svar, men hejdade sig och sade: tSanningen finnes endast hos Gud; låt oss bedja honom om upplysning. tcAmen!4 tillade Vincenzo med varmt efteriryck. Don Natsle var den som helt och hållet måste tillskrifvas Rosas vareemma uppförande. Han hade under de sista åtta månaderna — i ejelfva verket allt sedan fader Terenzianos död — varit Rosas biktfader och andliga ledare, och såsom sådan användt sit inflytande i senpnt kristlig anda Don Natale ver ej någon fantast. Han kunde under stridens hetta och under det smärtande inflytandet af en inbillad orättvisa mot hans stånd nyttja ett strängt språk och nå. gr gång riktigt brusa upp; men i utöfvan. et ef sina heliga pligter var hen allt för samvetsgrann för att icke söka qväfvs allt slags intolerans och fanatism, isyonerhet hos en ung flicka med rasera nit än omdöme. Vincenzos enda bundsförvandt var Bar naby — en bundsförvandt som dock var vida mera farlig och blottställde en vida mera än tio fiender. Iogenting kunde tillfredsställa honom utom rep och galgar. R-so. nerande med sin vanliga logik, förklarade Barnaby att, eftersom den allmänna lagen icke var god nog åt de svarta, återstod intet annat än att ställa dem utom lagen. Det fanns intet hopp om fred för staten, så framt man icke begagnade hans universalmedel — schavotten och bödeln; och som regeringen ej vigade någon afsigt att använda hans botemedel, bestod den endast af en hop åsnor. och då Vincenzo gjorde invändningar mo havs slutsate, var äfven hän en åsna. Denaa sednaste ferietid hade öfverhufvud taget alldeles icke motsvarat Vincenzos för. väntningar, och han såg dess slut närma sig med, vida mindre saknad än han någonsir förr hade känt vid dylika tillfällen. De följande året gick sin jemna och lugna gång i en etilla erformighet. Icke så det följande det fjerde äret heh hade tillbragt i Tarin