Aftonbladet – 1 februari 1864, sida 3

0 Än kizzer från Amerika. Den stora Vestern. AF WiLLIAM RUSSELL. Kloka och skarpsynta män i Amerika anse att uopionens hjerta ligger i de stora och bördiga dalarne omkring Mississippi och dess bifloder. Sjöstäderna på kusten ha smala och jemförelsevis ofruktbara områden; de ligga långt ifrån hvarandra, koloniserades af folk ur olika samhällsklasser, drifna af olika intressen och åsigter. Förbindelsen emellan dem var aldrig rätt lifig; deras kommunikationer äro till och med ännu i denna dag ofullkomliga och indirekta. Hade de tretton ursprungliga staterna blifvit för alltd inskränkta till den smala kustremsan mellan hafvet och bergen, skulle de svårligen någonsin blifvit sammanblandade till ett folk. Den bostonske puritanen skulle ej lätt kunna amalgameras med den virginiske kavaljeren, lika litet som Carolinornas plantageegare med Newyorks köpmannabefolkning. Det var först vester om Alleghanierna som de olika racerpa räckte hvarandra handen. Det var först i detta omätliga slättland, hvars vettendrav i oräkneliga strömtåror ivflyta i Mississippis och S:t Lawrences väldiga pulsådror som den amerikanska karakteren bildades, som den anglosachsiska racen, med alla de folkstammar den uppslukade, fann ett gemensamt hem. De atlantiska staterna, från Maine till Georgia, äro i förhållande till de stora slätterna i kontinentens inre ej mera än det smala liguriska kustlandet, den nakna och ofruktbara Rivieran, är i förhållande till Po-dalens stora och rika slätter. Vestern har Amerikas öde i sina händer, är herre över situationen, och Vestern, bar man sagt mig, var aldrig ynnerligt ifrig och entusiastiek för ett krig hvars dolda verkliga orsaker lågo i rivaliteten mellan de särskilda kuststaterna att få Vestern till sin gynnare och kuad. De atlantiska sjöstäderna hade allesammans ett lystet öga till handeln på de vestra staterna. Det är ej många år sedan Syd Carolina af alla kralter ansträngde sig att få del i denna handel och för detta ändamål öppnade jernovägar från Savannah och Charleston till Tennessees och Kentuckys städer. Resultaterna af detta företag blefvo mindre lysande än dess upphofemän lofvat sig, och häri låg också en af anledningarne till det hat emellan norden och södern som länge legat och grott i följd af slafverifrågan och slutligen genom de poli. tiska partitvisterna vid det sista president. valet kom till ett utbrott. Antipatieriföljd af sociala institutioner ge föga mer än en förevändning, förändrade valresultater föga mer än signalen till fiendtligheter; men den verkliga orsaken till fiendskap är att söka i kollisionen emellan materiella intressen. En hastig blick på kartan skall lätt öfvertyga betraktaren att de nesturliga efloppen för hvad som kallas, eller rättare. sagdt en gång kallades, den fjerran Vestern äro att söka antingen i Mississippi eller i den långa kedja af sjöar som har sitt utlopp genom S:t Lawrence, eller slutligen i denna trånga öppning mellan Alleghanierna och de Gröna bergen, hvarigenom Hudson, denna den ståtligaste af floder, nedströmmear till Newyorks hamn. Hvarenda en af de atlantiska städerna har länge och förgäfves stretat emot denna det geografiska lägets tvingande nidvändighet. I följd häraf måste alla deras strider hänskjutas till Vesterns skiljedom, detta Vestern hvars behof de alla äro angelägna att få fylla, hvars rikedom är deras rikedom och hvars styrka är deras styrka. En resa i Amerika saknar visst icke sina mödor och obehag, men den har tillika att bjuda på en fördel som mer än uppväger dem alla. I Amerika finnes ingenting att se. Den stad ni i dag kommer till är alldeles samma stad som ni i går lemnade. Och det finnes ej blott ingenting att se, utan ej heller någonting som ni är tvungen och piskad att se. Ni stige: ur från bantåget, låter köra er till ert hotell, inskrifver ert namn i en bok på kontoret, visas till ert rum, går ner i matsalen föratt frukostera — summa tryckta matsedel, samma uppassare; ni har rest 50 (svenska) mil, men finner er alldeles på samma ställe derifrån ni anträdt resan. Det palatslika hotellet, den breda gatan utanför det, den ännu bredare Savenuen, som bildar rät vinkel med gatan, de höga varumagasinerna, de täcka villorna och trädadgrdoarna Emma All. 20 Sr