Aftonbladet – 1 februari 1864, sida 2

tet. Men första vink härom under hans nästa ferier skaffade honom en sträng tillrättavisning af herr advokaten. Huru? subscribera till Siecardimonumentet? Det fanns ej en enda själ i församlingen som icke var emot både lagen och subskriptionen. Faktum var nemwligen det, att Rumelli, hvilken nu styrdes af markisen såsom mär, som en man hade gått öfver till oppositionen. Vincenzo uttryckte sin ytterliga öfverraskning och ledsnad öfver sin gudfars affall. Huru? En liberal från 1821, en man, som var så hemma i lagfarenheten, en anhängare af medborgerlig jemlikhet, kunde sätta sig upp mot en åtgärd som invigde denna jemlikhet! Herr alvokaten förklarade sig. Han gillade sjeifva principen, men bestred lämpligheten af dess tillämpning för närvarande. Ögonblicket var ilta vealdt, och folket icke tillräckligt upplyst — allt som syftade åt att förminska presterskapets anseende var i sjelfva verket ett hugs syftadt åt religionen, och hvart skulle väl samhället taga vägen utan den skranka, som religionen uppställde? 4Se bara på resultatet af er lagt, fortfor den spökrädde, gamle mannen; Sprotester från Rom, samvetena förbryllande, en mäktig klass väpnad gent emot staten, hufvudstaden på randen af en revolution, en herde väldsamt shten ifrån sin hjord — tSäg snarare en varg i fårakläders, utropade Vincenzo, helt förbittrad; ämnar ni verkligen förevara ... Jag försvarar ingen, inföll herr advokaten, toch allra minst en intolerant fanast. Jag var för tolerans, för samvetsoch pekännelsefribet, ionan ni var född, min verre. Jag säger bara att den skandal, som gt rum, ej skulle hafva inträffat om regeingen ej hade gifvit en anledning dertill. (Forts. följer.)