Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 3

Dessa ord besvarade majoren med att begära sitt afsked, som äfven beviljades honom. tDenna historia, som alla menniskor känna till i Kiel, hindrar likväl icke prinsen från att tro, det Preussen skall göra någonting för honom, då det tvärtom är han, som utan att ana det, bestämdt arbetar till förmån för konungen af Preussen. UTRIKES. FRANKRIEE. Efter debatten öfver protektionist-amendementet och den derefter följande högst intressanta öfver arbetsreassociationerna har lagstiftande församlingen handlagt oppositioaens amendement till förmån för kommunerpas ejelfstyrelse. Detta blef visserligen förkastadt, men mot en minoritet af 62 röster — det största antal, som hitintills förenat sig till förmån för ett oppositionsamendement, och desto mer betydelsefullt, som det var flera af den vanliga majoritetens mest framstående medlemmar, som här öfvergingo till andra sidan. Bland andra uppträdde äfven Evgen Pelletan med ett föredrag, som var ett verkligt satiriskt mästerstycke. Han slutade sitt tal på följande sätt: Min vän, hr Jules Simon, sade i går, att folket frångått iden att allt vore att vänta af staten, samt att det nu blott har förtroende till friheten och det iodividuella initiativet. I alla hafven skänkt dessa ord bifall. Jag har aldrig begripit, att Frankrike blott skall utgöra en enda ofantlig verkstad. Folket har således gjort ett stort framsteg. Äfven regeringen har gjort ett framsteg, men i motsatt anda; bon lägger an på att bringa allt i sine händer. Förr hade medborgarne andel i borgmästarevalen, gu utnämna de ej längre borgmästare. Icke heller tidningsrne utse mera sina hufvudredaktörer; sällskapet S:t Vincent de Paul och de ömsesidiga understödssällskaperna utnämna icke längre sina ordförande; Jardin des plantes (afbrott) utgjorde fordom en inrättning, som förvaltade sig sjelf; hon förvaltar eig nu ej mera sjelf; nu är det staten, som utnämner den medicionska skolans äldste, och det är åter staten, som utnämner pröfessorerna vid de sköna konsternas skola. Vi måste försöka att sätta en gräns för denna statens makt, hvilken till slut, vore man nästan frestad att påstå, skall leda till den sociala panteism, der staten är allt och individen intet:4 Den 21 dennes diskuterades amendementet om säkerhetslagen. Hr Picard under-! stödde detsamma på det kraftigaste. Rouland svarade honom. Efter ett tal motdenji sistnämnde af Jules Favre, blef amendementet förkastadt med 200 röster mot 36. Vid diskussionen öfver amendementet om pressen uppträdde först Jules Simon, som i ett längre tal yttrade sig öfver det faktum, att intet spår af pressfrihet finnes i Frank-;j rike, tack vare sutorisationerna, communiquerna, avertissementerna, suspensionerna , och indragningarne. Derpå genomgick han it alla stadgandena i presslazen och förklarade, ; 1 att om han icke hade så stor afsmak för! namnet censur, skulle han nästan önska, att: denna åter blefve införd i Frankrike. Efter i honom uppträdde Granier de Cassagnac, en af kammarens argaste ultras, som är mera kejserlig än kejsaren sjelf, till presslagensi( försvar. Emile Ollivier svarade honom och 1 fordrade en ätergåog till den gemensamma rätten. Vensterns medlemmar förenade sig !: härpå om ett sf markis dAndelarre fram-if stäldt amendement af följande innehåll: Vil uttrycka den önskan, att i presslagstiftninsen garantierna för den vanliga rätten skola rättas I stället för förvaltningeregimen.? — Ur Martel yttrade några ord till förmån för detta amendement, hvilket dock äfven försastades. Den 22 Januari firade polackarne i Paris en högtidlig gudstjenst till minne af den 22 Januari 1863, då den polska resningen började. På grund af ett betänkande, som hr Emile Ollivier på regeringens begäran afgifvit i ;vistefrågan mellan Porten och egyptiske vipekonungen å ecaa sidan, sforct Suez kanslbolaget Åå andra, skall franska regeringen i lessa dagar hafva utfärdat en skiljedom, som inses böra tillfredeställa samtlige i tvisten nvecklade parter, å POLEN. . 8 Från Warschsu berättas i Ostdeuteche Zeit-1y ing: ?Grefve Stanislav Zamoyski hade vid in arrestering stoppat på sig en betydlig iv omma penningar i pantbref. Deras num; ner voro deponerade i banken. Enligt fän-1, selseinstruktionen måste han lemna ifrånlt sig pantbrefven. Nyligen infann sig enjudelyv banken och presenterade till inlösning en ill ifrågavarande pantbref hörande covpon. lr Tillfrägad hvarifrån han hede fätt densam-la ma, svarede han, att han bekommit den efir oeneralskan Jermolow. Jermolow är kom-jS mengant i citadellet, der Zomoyski i flera ; månader försmöäktat. Kommentearierna göra j( sig sjelfva. a Den officiella tidningen meddelade för nåi 8 E d 1 d d z———L.—. — — —-—1—-— —— — —-——-1— — —— — —— — 1 1 t l ÅR JA — kd bat vh Åh RM 7on tid sedan att polistjenstemannen Galiskis mördare blifvit gripen och befunnits vara en slagtaregesäll. En slagtaregesäll nade verkligen blifvit arresterad i samma rakt der mordet föröfvades. Anledningen ill misstanke mot honom var också graveande; han begagnade hvit halsduk, och spligt vittnenas utsago bade mördaren varit : dädd i en sådan. Inställd inför distrikte-1; sommissarien, bekände han, sedan han er-IL vållit 200 koutslag, att ban var mördaren. s De under ransakniogen hörda vittneva, hanslf camrater, intygade emellertid, att han från a morgonen arbetat tillsammans med dem och it näktades straxt efter det han lemnat elag-)r arehuset. Den tilltalade förklarade nu, att han väl var oskyldig, men hade föredragit itt bekänna framför att längre bli misshand-s ad. Under rangakningen skell hans full-få somliga oskuld ha blilvit ådagalagd. : ITALIEN. r Från Turio telegraferas den 21 dennes, att) nrikesministern utfärdat ett cirkulär till prei akterna hvaräti han fägter deras nynmärk. I