Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. På Post. — Brrr... de ä just inte varmt inatt... Mex håll dej rak, Petter Styf, du sliter inte på långt när så ondt du, som kamraterna der nere ve Dannevirke. Ja, jag säjer kamraterna, för si de ska vi väl ändå snart bli, om Gud och kungen vill — Åh ja, nog vill kungen allti, de ä -d8sk säkert som sju, och inte kan de vara vår Her es mening heller ått Sverge ska skämma ut sej på gammeldana. Och se skam vore de, de säjer Jag och di andra gardisterna ock, och norrmännerna me för resten, för di ä galanta pojkar di me fast di sir lite spanska ut innan en blir känder me dom. Jag minns väl jag hur de rände och for i kroppen på mej när jag läste om hur vackert våra raska studenter talte och sjöng i Köpenhamn om fostbrödralag i tif och död och att Sverges fana mhåste fram oeh allt de der. Si de var karaord de, och di vill nog vara me om karatag ock. Men si nu lär de finnas de som säjer, att de var jast inte nån mening me hva en lofte då när en blef så der hederligt undfägnad. Fy f nl! Jag ä då bara en simpel gardist; men inte skulle jag kunna säja såna ord och si folk stint i syna inte. Ock så säjer di att svensken inte duger te hjelpa dansken ensam! Gu bevare kungen, men de vet jag, att om jag vore Kungli Majestät och kronan, så skulle inte tockna ord få tryckas me ärliga svenska bokstäfver. För så mycke har jag då läst i böcker, så jag vet att när svensken och norrsken och dansken håller ihop, så va de? inte lönt för ryssen eller tysken te nosa sta. Men hur var de nu igen de stod i den der vackra boken som jag fick låna af löjtnantex här om sistens? Låt mej se .. De lärde herrar talat nog Om Sveriges ära . Ja. jag minns inte rätt hur de var, men bra var de; och sen kommer de här: Jag är en bondeson: . Ej rätt förstår jag deras tal, en nog vet jag vem äran stal Och hvem hon kom ifrån. Jo-jo, inte lär hon väl ha växt i krukor inte, kan jag tro! De Et för besynnerligt; allt sen tyskpaeket börja krångla me dansken, så drömmerjag hvar eviga enda natt om epåletter De väl derför som jag så gerna vill sofva om nätterna . fi så, opp me korpgluggarna! Fr tusan, Petter Styf, sofva på pöst, hva tänker du påt Men di fördömda talgoxarna vill ju inte hålla sej Oppo Tacka vet jag om jag vore ve Dannevirke, der kunde de vara någe lönt att hålla sej vaken, men inte lär väl de här huset tänka springa bort i natt, kan jag tro... Det dröjer länge ännu innan patrulin knmmer... så att inte vore de väl så fasligt farligt att domna af ett lite tag... Men försof dej... bara... inte .. de säger... jag... dej... Petter 8ty ...... sg Ne 12 vid konungens andra garde, Petter tyf! äGu bevare nådig generalen, de i jag! Mina herrar, blotten edra hufvuden för denne simple soldat: han har räddat Dannevirke! eLefve Petter Styf! eTräd närmare, unge man! Mottag af din fame general den kaptensgrad; som du meå eder förvärfvat: Kapten, jag kapt...! Och denna Svärdsorden, som jag önskar äldrig, hade prydt en mindre värdig. sMen, herr generat ..... eKom i mina armar! cKapten Styf?! Det är jag. Kapten Styf, inför hela den församlade ar. mån vill jag belöna er bravur. Från deita ögonblick, hr kapten, är ni öfverste.? Lefve öfverste Sty!!4 sÖfverste, jag är öfverste! Nå, sanningen att säga, så har jag förtjent det. Uniformen gitter som om den vore växt På kroppen; och till häst, hvilken figur! Jag beklagar de unga damerna .... Stig in!s uÖfverste, jag önskade få tala enskildt med er. Var god och sitt ned, min nådiga, och lyft på er slöja. Vi äro ensamma i hela huset. Vill ni svärja på det, hr öfverste? Vid mina epåletter, min nådiga! Nå väl, jag tror er. Betrakta mig .. känner ni igen mig? Nej; men det kommer sig väl deraf att jag pldrig har sett hr Milos Venus, hvilken ni säkert liknar. Ni finner mig då vacker, öfverste ?4 4Jo något; det vill säga att bredvid er skulle gudinnan Juno se ut som en kökspiga.s Nå väl, öfverste, jag är grefvinnan v. C je har en förmögenhet om 12 millioner, är 2 r gammal och......? sOch?? sÖch jag llskar er.4