Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 1

afsvurit edra? Nej, till er heder bör det anmärkas, Ni har stått fast vid dem och upplefvat att se deras seger. En uteslutande piemontegisk politik betyder ingen ting mer och ingenting mindre än att öfvergifva den italienska enhetens grundgats. Men hvad är väl Piemont utan denna? En liten obetydlig stat, oförmöen både till ondt och godt och dömd att vackla hit och dit. Hvaremot Piemont såsom upprätthållare af den nationella iden, såsom-representant och standarförare för ett helt folk i tidernas lopp blir hufvudet för tjugofyra millioner italienare, och under gynnsammare omständigheter kan slå ett krafugt slag för den nationella enheten. eDrömmear, idel drömmar! utropade herr advokaten. Den italienska enheten är en fysisk och moralisk omöjlighet, min kära gosse. FEurcpa skall aldrig tillåta oss att sammansmälta till en naton; och äfven med antagande att Europa skulle göra det elier icke kunde hindra det, skulle dock vår egen inre splittring och afundsjuka stå i vägen derför. Att tänka sig att Florexiz eller Milano skulle vilja erkänna Turins su premati — det är höjden af orimlighet. Men Florenz och Milano skulle ej hafva något att invända mot Roms suprematis, invände Vincenzo. Ja vissty då Rom blir hufvudstaden i konungariket Italien; men när blir väl det? Rom är påfvens, katolicismens medelpunkt. Försök att taga det, och vi få se hvad som följer — religionskrig, schiem, verlden i Jågor, civilisationens förstörelse och ett allmint kaos.4 Ibland lyckades Vincenzo aftvinga sin gudfar några medgifvanden, hvilka denne dock gemenligen följarde dagen tog tulbaka. Herr advokaten var raindre tlXäng