Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 1

trykniog af italianism, riddareromantik och nhetsutopier; och framför allt vördnad för eligionen och dess handhafvare.? Denna sista punkt hade bltvit föreslagen och genomdrifven af don Natale, hvars lioeralism på ett märkbart sätt hade blifvit itkyld af den kalla luft, eom blåste från Rom. Hade icke påfven i sitt ryktbara cirkulär af den 8 December 1849 förklarat att revolutionen var iogifven af eatan sjell och att den hade till mål det totala förstörandet ef kyrkans byggnad och återuppförandet på jess runer af den hedniska samhällsordningen? På ofvannämnda breda basis voro Rumellibefolkningens visa hufvuden villiga och färdiga utt rädda staten. De ovisa — det vill säga den ofantliga majoriteten af dem, som brydde sig föga om statens vällärd, men så mycket mera om sina egna fickor — hade ett vida enklere program: Nog med nybeler; låt dem styra som kunna det; men inga nya skatter, inga lån, inga ytterligare bördor.? Kit råd, som var vida lättare att gifva än följa. Huru skulle man väl kunna betala krigsomkostnadersa och en skadeersättning af sextio millioner francs till Österrike, utan några nya pålagor? För at simma mot denna ström al åsigter, så fullkomligt stridande mot hans egne, utan. att hvarken slöta en ömtålig sjellkärlek (och sålunda löpa fara att skada den sak han önskade försvara) eller svika det rätta eller hvad han vosåg vara det rätta, behöfdes den yttersta varsamhet å Vincenzos sida. Han hade all den blygsamhet, som tillhörde bang ålder och ställning. Sätlan yttrade ban i sällskaner sin tanke såsom en motsats mot deras, hvilka voro öfver honom i år och anseende, såframt tran icke blef upp: manad att göra det, hvilket han ofta blef Ri